Tre gyllene råd

När sveriges bästa squashbloggare kutat vilse i skogarna på sin jordgubbsjakt får väl vi andra skuggfigurer ta klivet fram.
Inte mig emot. Det gör jag så gärna med några förnumstiga råd till våra juniorspelare.

Jag tycker det är härligt att åka på tävling och se vad som puttrar och rör sig i den svenska squashgrytan.
Det gamla och invanda regerar förstås - vad vore annat att vänta? Squash är en komplex sport med lång inlärningsfas och ännu längre tillväxtkurva.

Därför ser de avgörande stadierna i svenska seniortävlingar tämligen likartade ut från en gång till annan. Ofta handlar det i slutskedet om två namn på herrsidan, Hult och Drakenberg.

På damsidan är utbudet också rätt enahanda, prova med Forstadius, Bertilsson eller Wallsten. Det räcker långt i dessa sammanhang.

Men varför är det så likformat? Vart är alla uppkomlingar, alla unga hungriga talanger som vill peta undan de gamla stofilerna? Vart är sensationerna och skrällarna?

Det går givetvis att lyfta fram ett antal faktorer som bidrar till rådande status quo. Rutin är en sådan avgörande faktor.
De bästa har mångårig erfarenhet i bagaget, både från långvarig karriär och tuffa matcher mot duktigt och varierat motstånd. Plus en viktig detalj som ofta glöms bort i sammanhanget: de har gjort sina hundår.

Vid en viss fas i karriären har de bästa tränat riktigt hårt, vilket satt sina avtryck i kroppen. Muskelminnet vet vad som krävs när det drar ihop sig till strid.

Den erfarenheten kvarstår även när träningsdosen minskat och andra saker pockar på uppmärksamhet. Som familj, jobb, hus och andra fritidsaktiviteter.

Men själva träningen då, där skiljer det väl mycket mellan Sverigeeliten och det unga gardet?
Nja, där är jag tveksam. Hur många i Topp-10 tränar egentligen mer än 10 timmar i veckan? En handfull, en tredjedel eller kanske ännu färre?

Jag skulle gissa att det finns många juniorer ute i landet som tränar betydligt mer än våra toppspelare, åtminstone räknat i antal timmar.

Men kvantitet är som bekant ett trubbigt mätinstrument när det gäller träning. För om Sverigeettan spelar träningsmatcher mot tvåan, trean etc fyra gånger i veckan blir tidsmängden rätt mager. Kvaliteten är däremot av allra bästa märke.

Så, vad kan våra unga talanger göra annorlunda för att ändra på ordningen? Baserat på intrycken från den gångna helgens tävling skulle jag vilja se följande förändringar:

1) Sinne för detaljer - utför varje spelmoment så felfritt som möjligt. Längden får inte bli kort eller greppa fast i sidoväggen runt mittlinjen. På den här nivån är det absolut förbjudet!

Lika viktigt är att utnyttja de öppningar som dyker upp. Bara för att eliten slår dåliga stoppbollar behöver inte du ta efter. Hem och öva!

2) Analysera dina matcher - gå alltid igenom spelet i realtid. Håller du på att förlora en match måste något ske. Nu!

Försök hitta vad motståndaren gör bra och det du gör sämre. Bryt sedan spelmönstret med några små förändringar. Ofta räcker det med att finslipa några detaljer i ditt spel (se ovan) för att bryta en negativ matchbild.

Glöm inte att analysera dina matcher efteråt. Några korta noteringar för att minnas matchen tills du kommer hem är bra. En tränare eller kompis på läktaren är inte heller fel.

3) Ha alltid en plan B - det sista rådet låter självklart, men glöms alltför ofta bort.

Gör en enkel undersökning: hur många av dina squashkompisar har en alternativ spelplan? Jaså, var det så illa. Men du själv då, du är väl förberedd innan det vankas turnering?

Tyvärr förlitar vi oss alltför ofta på det gamla invanda spelet. Därför får vi panik när taktiken inte fungerar.
Under en match upptäckte en squashpolare att han och motståndaren hade samma spelsätt. Och motståndaren gjorde det bättre!
Det var bara för kompisen att släppa tryggheten och prova något annat. Vilket fungerade bra och matchen slutade med vinst.

Ok, vad vill jag då uppnå med dessa självklara råd? Förhoppningen är att få se unga talanger möta de svenska stjärnorna med en större tro på sig själva.
Det kanske inte ger några omedelbara skrällar. Eller gigantiska kliv på

rankingen, heller Men ett tillknäppt grundspel kanske tvingar Sverigeettan höja sin spelnivå ett snäpp eller två. Likaså de där extra slagen i varje bollduell.

Sammantaget stärker dessa små förändringar självförtroendet och snabbar på spelutvecklingen. Sköter du korten väl blir nästa möte lite tuffare och jämnare, precis det du vill uppnå.

Jag säger inte att förändringen sker över en natt. Men jag vet att processen startar med bra förberedelser - och några gyllene råd.


Keep on squashin´



Mikael Dunder,krönikör

   
 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2013

Läs tidigare krönikor från 2012

Läs tidigare krönikor från 2011

Läs tidigare krönikor från 2010

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2013

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768