Glädje och sorg

Det verkar finnas ett dolt samspel mellan dessa ytterligheter bland känslor som ibland kommer upp till ytan. Ögonblick som lyfter fram gråskalan mellan svart och vitt och påminner oss om livets komplexitet. Frapperande ofta med sorgen som utgångspunkt.

Kanske är det just denna dualism som får oss att härda ut i de svåraste stunderna. Som när sorgen hotar förtära vårt inre efter nära eller käras bortgång.
Då är det lätt att ge efter för känslor som förtvivlan, uppgivenhet - och givetvis - sorg. Samtidigt vet vi ändå med oss att dessa svåra stunder måste övervinnas. Det handlar om att sörja, reflektera och gå vidare.

Stående mitt i mörkrets avgrund är det lättare sagt än gjort. Jag vet. Minns själv vanmakten efter beskedet om en nära väns tragiska bortgång.
Mycket av tankarna kretsade kring ordet "varför"? Varför skulle han som aldrig gjort en fluga förnär, nyligen bildat familj och dessutom var relativt ung drabbas så hårt? Det kändes helt enkelt - orättvist.

Men livet är sällan rättvist. Ej heller döden. Lärdomar som borde sjunkit in vid det här laget. Samtidigt kan svåra stunder som dessa paradoxalt bilda en bro till glädje och samhörighet. Om man väljer att låta positiva minnesbilder fylla tomrummet efter personen ifråga.

Så var det för egen del. Vi var några kompisar som samlades efter det tragiska beskedet för att minnas gemensamma stunder och upplevelser. Ögonblick som bidragit till att skapa pusslet, helheten som var vår vän. Kvällen blev givetvis djupsinnig, men framför allt positiv och ljus - precis som vår kamrat uppträtt i både med- och motgång.

Träffen blev ett synnerligen lyckat exempel på hemmasnickrad terapi i sin allra bästa form. Tungsinnet förpackades i ett skyddande skal av positiv energi vilket gjorde den följande sorgetiden lättare än fruktat.

Ordet "varför" dök än en gång upp i mitt huvud vid beskedet om Peter Fenderts bortgång. Inte för att jag hade någon nära relation till squash-profilen från Stockholm. Nej, jag träffade honom faktiskt bara en enda gång, i samband med en tränarutbildning i Stockholm.

Men detta tillfälle gjorde intryck på mig. Trots att det bara handlade om en kort kommentar efter ett inslag i kursen.
Vi spelade några bollar och det böljade fram och tillbaka som squash gör i sina bästa stunder. Efteråt vände sig Peter till mig och sa: Det var kul att spela!

Kul att spela!?! Men hallå, det vet väl alla idrottsmän att idrott handlar om att vinna. Så tror jag de allra flesta som håller på med squash tycker. Och andra idrottare med för den delen.
Roligt eller ej, det är verkligen av underordnad betydelse i detta sammanhang. Men när jag tittade på Peter och såg hur hans ögon lyste upp förstod jag att han menade varje ord. Squash var verkligen KUL för honom.

När jag tänker tillbaka på det korta ögonblicket gör det mig varm inombords. Jag inser hur mycket squashen betydde för Peter, att det handlade om sann glädje och passion avseende leken med den lilla svarta bollen.
Sådant gör mig glad. Främst för att engagemanget betyder så oerhört mycket för många andra som annars kanske aldrig fastnat för sporten squash.

Flera sådana inlägg har framkommit i efterdyningarna av den tragiska händelsen. Man kan bl a läsa om Peters engagemang på Intersquash blogg och på Spånga squashklubbs hemsida.
De förstnämnda har tagit ett fint initiativ med ett minnesträd efter Peter Fendert som ska placeras vid Kungliga Tennishallen i Stockholm. Kontakta Intersquash om du känner dig manad att lämna ett bidrag.

Andra sätt att hedra honom skulle kunna vara en turnering i hans namn. Då skulle Peter starkt förknippas med något han älskade djupt och innerligt - nämligen squashen.
Eller varför inte en utmärkelse till någon svensk squashspelare som svarat för ett eftersträvansvärt uppträdande på banan under en säsong. Ett Fair Play-pris, helt enkelt.

Listan kan säkert göras mycket längre och de med bra idéer kan kanske

kontakta Intersquash eller Spånga för att försöka realisera tankarna.

För det är givetvis viktigt att vi lyfter fram och påminner om goda exempel inom squashen. De som i kontrast mot undertecknad verkligen förstått vad idrottens själ handlar om - glädje.
Det är så jag kommer att minnas Peter Fendert: en kille som älskade squash och tyckte sporten var förbaskat kul!

Keep on squashin´



Mikael Dunder,krönikör

   
 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2012

Läs tidigare krönikor från 2011

Läs tidigare krönikor från 2010

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2012

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768