En bra kompromiss?

När svenska mästerskapet i squash avgörs i slutet av januari är det en delad turnering. Huvudklasserna delas nämligen i två etapper, med en veckas mellanrum. Delade är också åsikterna om evenemanget.

Att SM fått den här utformningen beror på tv, Sveriges television närmare bestämt. Deras satsning kallad "SM-veckan" bevakar ett antal vinteridrotters mästerskap. Och där vill givetvis squashen vara med.

SM-veckan genomförs denna gång i Östersund, vilket inte direkt utgör squashens Mecka i Sverige. Att förlägga squash-SM dit skulle troligen medfört ett magert deltagarantal.
Vilket är synd. Jag tillhör nämligen den skara som vill se squashen spridd över hela vårt avlånga land. Men drömmar och visioner är en sak, realiteter en annan.

Därför kan jag se logiken i kompromissen som följde. En kompromiss som innebär att de "tyngsta" mästerskapsklasserna - herrar och damer Open - delas upp i två steg. De inledande omgångarna avgörs i Stockholm medan semifinaler och finaler äger rum i Östersund.
Övriga rankingklasser som ingår i SM får nöja sig med en spelplats: Roslagshallen i Stockholm.

Kompromissen i sig kan givetvis diskuteras. Vilket många tagit chansen att göra på Sverige största (och bästa) squashblogg - squashdraken. Innan vi ger oss i kast med den debatten vill jag påminna om att squashen faktiskt medverkat i SM-veckan tidigare. Året var 2009 och platsen Sundsvall.
Då valde squashförbundet att förlägga hela squash-SM till samma ställe, med rätt väntat utfall. Hemmaklubben stod för huvuddelen av deltagarantalet - storstäderna var mer svårflirtade.

Mot den bakgrunden kan det vara intressant att granska årets deltagande i SM-veckan jämfört med 2009. Uppläggen skiljer sig ju åt, som vi sett tidigare.
I Sundsvall gjordes 66 starter i totalt sex klasser. Årets siffror lyder: 131 starter, på lika många klasser. Alltså en fördubbling mot 2009.

Skillnaden återfinns i de lägre rankingklasserna. De två populäraste tävlingsklasserna - C och D - lockade 2009 tillsammans 28 starter (på herrsidan). I år uppgår siffran till 68 starter.
Sett till deltagarantalet är alltså årets upplägg en stor succé.

Vissa hävdar att det vore önskvärt med en spelplats, vid ett och samma tillfälle. Varför då? Är det möjligen mediebevakningen som åsyftas?
För ett bra utfall på den fronten inverkar många faktorer, som nyhetsvärde, logistik, resurser och - inte minst - samordningsvinster.

Ett samlat arrangemang likt SM-veckan har där en stor fördel. Att enbart locka med squash-SM i Stockholm hade förmodligen varit lika intressant som SM i tånagelklippning i Burträsk, för medierna.
I Stockholm hade squash-SM troligen försvunnit i det stora utbudet. Till ingen nytta för någon part.
Med hela SM:et i Östersund hade deltagarantalet säkerligen halverats. En uppdelning på två spelorter låter därför som en bra kompromiss.

Är det då avgörande med SVT:s bevakning? Kanske inte sett till inslagens längd eller tittargruppens storlek. Men att än en gång få nöta in budskapet att squash är kul och en bra tv-sport betyder mycket. Den möjligheten får vi inte missa.

Och vilka alternativ har vi? Hoppas att redan frälsta själar sprider squashens evangelium vidare? Det har ju funkat jättebra hittills...
Visst förstår jag spelare som hellre ser välfyllda läktare än tv-sändning och glesa åskådarled. Men jag tror ändå squashförbundets kompromiss blir bra i slutändan.

Ett annat hett ämne gäller SM-tävlingarnas utformning. Närmare bestämt vilka som ska få titulera sig svenska mästare.
Här finns det de som förordar en återgång till systemet med två mästerskapsklasser - en för herrar, respektive damer.

Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt SM-turneringar med 64-schema för herrarna och 32-schema för damerna. Men den tiden är sedan länge förbi.
Idag skulle en SM-turnering med bara två klasser kanske locka 16 herrar och 8 damer. Möjligen 20-25 herrar i undantagsfall.

Vad skulle vi uppnå med en sådan förändring? Högre status och mindre "Kalle Anka"? Möjligen, men också sämre tävlingsatmosfär, minskat publikunderlag och färre tävlande. Detta då vi de facto saknar tillräckligt många motiverade spelare som vill utvecklas.

Få är idag intresserade att möta motstånd långt över sin egen nivå. Därför känns ett SM uppdelat på flera klasser som en vettig kompromiss. Pöbeln roar sig på sin kant medan eliten gör upp om den

riktiga grannlåten. Precis som vi vant oss genom tiderna. Bara med den lilla skillnaden att den här kompromissen gör alla till vinnare.

Lägre rankade spelare får både utöva favoritsporten och beskåda toppspelarna. Eliten får sin kamp om det "riktiga" guldet - plus en stöttande och välfylld publikskara.
Men viktigast av allt: squashen får en folkfest som ger oss något att se fram emot varje säsong. Det kallar åtminstone jag en bra kompromiss!

Keep on squashin´



Mikael Dunder,krönikör

   
 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2012

Läs tidigare krönikor från 2011

Läs tidigare krönikor från 2010

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2012

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768