Nytt år, nya möjligheter!

Äntligen kan vi förpassa squashåret 2011 till historieböckerna. Ett år som gjorde svenska squashfans om möjligt mer gråhåriga än tidigare. Men nu glömmer vi det som varit och blickar framåt. Med ett nytt år följer också nya möjligheter.

Tur är väl att 2011 snart faller i glömska. Från svensk synvinkel var det nämligen ett synnerligen svagt år. Även jämfört med tidigare lågvattenmärken som passerat revy genom åren.

Vår kronjuvel Case Swedish Open satte ribban direkt från start. Att svenska amatörer skulle skrälla mot utländska fullblodsproffs var förstås lika naivt som att hönor skulle puckla på räven inne i hönsgården. Föga troligt, med andra ord.
Jo, kanske i sagornas värld men mindre sannolikt inom toppsquashen.

Utfallet blev också det förväntade: fem klara förluster i raka games. Rasmus Hult räddade dock lite av den svenska äran. Hans snabba sorti i Swedish Open vägdes väl upp av semifinalplatsen i en pimpad Case squash cup.

Det ingav förhoppningar om en ljusare framtid. Synd att mörkret lägrade sig lika snabbt igen. Vid lag-EM i Finland var Sverige åter tillbaka i källarregionerna. Och detta i turneringen som skulle föra oss tillbaka till squashens finrum (läs: A-gruppen).

Alla stora förhoppningar kom på skam. Trots att Sverige presenterade den starkaste uppställningen på många, många år misslyckades man. Till råga på allt var det ärkerivalen Finland som satte p för de svenska planerna. De drog längsta strået i en tät match som avgjordes efter gameräkning.

Som ytterligare salt i såren gjorde Danmark hemmanationen sällskap till A-gruppen. Danskarna gamblade i gruppspelet, la ner korten mot Irland och fick därmed lättare lottning i efterföljande kvalspel.
Onekligen diskutabelt moraliskt sett, men resultatmässigt effektivt.

Men motgångarna stoppade inte där. Den tredje käftsmällen kom i augusti, i samband med lag-VM.
Ett till stora delar nytt landslag jämfört med EM-truppen nådde aldrig några högre höjder. Resultatet blev därefter.
Ett orutinerat Sverige hamnade till slut på en 29:e plats (av 32). Vår sämsta placering någonsin i VM-sammanhang.

Ja, det svenska squashåret 2011 var sannerligen ingen höjdare. Eller så fick vi helt enkelt ett kvitto på var svensk squash står just nu.
Innan arga bloggare kräver mitt huvud på ett fat ska jag emellertid nyansera bilden något. Det var inte helt nattsvart, bara rejält dunkelt. Ljusglimtarna fanns där om man bemödade sig att leta lite grand.

Ett ljus i mörkret dök upp på höstkanten. Vid en framtidskonferens i Stockholm presenterade squashförbundet en satsning på unga talanger kallad "Team Case". John Milton och tidigare storspelaren Fredrik Johnsson ska leda satsningen som syftar till att få fram en svensk världsstjärna.

Om, eller när, en svensk squashspelare tar plats i världseliten står skrivet i stjärnorna. Men en plan och färdriktning känns åtminstone bra. Definitivt ett steg i rätt riktning.

Jag noterar också med tillfredsställelse att några yngre spelare börjat tävla i de högre rankingklasserna.
Resultaten är väl inte direkt lysande så här långt. Men det är en framtidsinvestering och en signal att man satsar på squashen. Det vill jag se mer av.

Vill också lyfta fram Intersquash som svarade för en godkänd insats vid

EM för klubblag. Det blev en slutlig sjätteplats ibland lag med gott om världsspelare i uppställningarna. Bra jobbat!

Förhoppningsvis kan glädjeämnena ovan fungera som positiva injektioner för svensk squash. Kanske föder det motivation som lägger grunden för utvecklingen av viktiga förebilder.
Modeller som vågar tro på en squashframtid här och nu. Och vill visa gamla stofiler som mig att det inte alls var bättre förr...

Keep on squashin´



Mikael Dunder,krönikör

   
 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2011

Läs tidigare krönikor från 2010

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2012

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768