Nykomling med ambitioner?

Knappt har champagnekorkarna fallit till marken och Malmö firat färdigt innan utmanarna planerar för revansch. Främst i ledet står bronsmedaljören Roslagen och en het nykomling. Är det dags att hissa varningsflagg för Vadstenas stolthet?

Malmö är villebrådet som alla andra elitserielag jagar. Det är priset man får betala som svensk mästare. Inget ont i det - sådana är spelets regler, bara att acceptera.
Därför hade Malmö säkerligen förväntat sig diverse initiativ från sina kollegor. Men knappast de snabba åtgärder som nu vidtas.

I täten för utmanarna finner vi Roslagen, som snöpligt föll på mållinjen i årets elitserie. Nu ska bronspengen bytas mot en ädlare valör genom två unga nyförvärv.
Det handlar om Michael Babra, med tidigare klubbadress Uppsala och Truls Olterman från Malmö. Två spelare som breddar truppen, men än viktigare, föryngrar ett Roslagen som börjat se lite ålderstiget ut under senare år.

Det ska bli spännande att se hur Roslagen kommer matcha sina nyförvärv. Får de stå på tillväxt och mestadels spela i division 1 tills man "vuxit in i kostymen"? Eller kastas ungtupparna in i hetluften direkt?

Nykomlingen Teknova väljer ett annat upplägg inför elitseriedebuten. Man har valt att fokusera på spetskompetens och därför värvat tidigare linköpingspelaren André Wikström. Därigenom ökar förutsättningarna att kunna etablera sig i Elitserien. Men det stoppar knappast där.

Ska man döma av tidigare spelarkontakter lär det finnas fler äss i rockärmen. T ex gjorde engelska PSA-proffset Joe Lee ett inhopp i seriespelet för Teknova.
Dessutom har en annan engelsk stjärna - Joey Barrington - tränat med klubbens medlemmar på plats i Vadstena. Tecken som signalerar att Teknova har mer på gång innan truppen är färdig.
 
Jag skulle heller inte bli förvånad om det också dyker upp någon gammal elitserieprofil, i form av t ex Daniel Forslund eller Krister Siggesjö. Spelare som beroende på motivation och engagemang kan bli viktiga byggstenar i satsningen.

Så, hur långt kan det bära för Teknova? Om man väljer att förstärka laget enligt ovan verkar en fjärdeplats vara inom räckhåll.
En uppställning bestående av: Joe Lee, André Wikström, Jimmy Thun och Daniel Forslund eller någon lokal förmåga ser vass ut. Kanske tillräckligt stark att vara med och hugga på en bronspeng!?!

Än så länge har dock Teknova bara presenterat Wikström som nyförvärv. Så det är bäst att ligga lite lågt i spekulationerna tills lagens spelartrupper tagit fastare form. Osvuret är som vanligt bäst.

En intressant detalj med Elitserien är åldersintervallet hos de olika lagen. Framför allt ifråga om kopplingen mellan ålder och tabellplacering.
Här framträder ett väldigt tydligt samband mellan hög medelålder och blygsam placering. Främst illustrerat av Karlstad som hade högst medelålder bland alla elitserielag. Ni behöver knappast påminnas om Karlstads mindre smickrande placering och poängsumma.
Men sambandet gäller även de andra lagen på nedre tabellhalvan. Både Sundsvall och Stockholm satsade på erfarenhet - och "belönades" med bottenplaceringar.

Det omvända förhållandet - låg ålder och hög placering - gäller också. Om än med något svagare samband. I topp finner vi Malmö som hade det klart yngsta laget och man belönades för sin ungdomliga satsning.
Tvåan Intersquash hade något högre medelålder jämfört med serieettan. Roslagen satsade däremot på ett lite äldre garde. En problematik som man nu försöker få bukt med.
Tabellfyran Linköping valde precis som Malmö att lufta många av sina ungdomar. Dock utan samma fina gensvar som serieettan.

Det verkar således finnas ett visst samband mellan ålder och placering. Dock ska jag låta vara osagt att ungdom är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn i svensk seriesquash. Riktigt så enkelt är det inte.

Faktorer som motivation, tradition, spelarkoncentration och förebilder har också stor betydelse. Alla dessa delar hänger nämligen ihop och bildar ett vinnande koncept.
Utan förebilder ingen som inspirerar och visar vägen. Finns sedan flera spelare i samma situation ökar chansen till positiv utveckling. Och traditioner visar vägen till framgång och framtidstro.

Problemet är bara att unga, motiverade squashspelare inte växer på träd. Vilket blir än tydligare när man kommer utanför storstadsregionerna - med Linköping som det gyllene undantaget.
Det här tvingar klubbar som Teknova att värva redan etablerade spelare.
Alternativet - att ställa upp med enbart lokala förmågor - är sällan framgångsrikt. Fråga Karlstad eller Sundsvall, vi vet vad det innebär...

Att ersätta egenhändigt fostrade spelare med inköpta förmågor är dock sällan någon långsiktig lösning.
Visst kan man uppnå framgångar på kort sikt. Men förr eller senare uppstår en rekyl som leder till återhämtning på lägre nivåer. Det visar exempel som Norrköping, Växjö, Enskede och Carlskrona.
Tillfällig "spelar-dopning" kurerar helt enkelt inte grundproblematiken: hur fostrar vi egna förmågor?

Nu vill jag absolut inte sabla ner klubbar som väljer förstärkningar utifrån. Drivet efter framgång i landets högsta serie tyder ändå på ett

engagemang. Och det kan vi aldrig få för mycket av i svensk squash.

Men det gäller att "återinvestera" sådana satsningar. Sprid stjärnglansen till gräsrötterna i klubben, kanske genom uppvisningsspel eller clinics.
Och, viktigast av allt, låt ungdomen inspireras och skaffa sig förebilder. Vilket är den enskilt viktigaste investeringen en förening kan göra.


Keep on squashin´



Mikael Dunder,krönikör

   
 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2011

Läs tidigare krönikor från 2010

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2011

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768