Bravo, bravissimo!

Vissa skakade på huvudet. Andra bara gapade som om man bevittnat Elvis återkomst eller upplevt Leif Boork tippa rätt SM-vinnare i hockey. Men fantasier var inte ämnet för dagen. Det handlade istället om Elitserien i squash.

Sällan har jag hört squash omnämnas så mycket i Karlstad inför ett evenemang. Hur bra är egentligen de svenska stjärnorna? Kommer det några proffs? Vad kan Karlstad åstadkomma på hemmaplan?
Ja, det är bara några av alla funderingar som surrade i luften inför seriehelgen.

För undertecknad som ändå funnits med ett tag är det svårt att hitta några direkta jämförelser. Närmast till hands ligger väl individuella SM som klubben arrangerade 1986.
En tävling som både genererade stort publikintresse och välbehövlig medieexponering. Samt innebar startskottet för Fredrik Johnsons långvariga dominans inom svensk squash.
SM:et var därför omvälvande för Karlstad Squashklubb på många sätt och vis.

Dit nådde vi inte riktigt den här gången. På plussidan kan noteras ett stort inslag av de svenska toppspelarna. Tillsammans med några utländska "russin i kakan" bjöd man på många sevärda matcher.
Helt enkelt squashpropaganda av allra bästa märke. Plus en riktig energikick för en mindre squashort som Karlstad.

Men det stannar inte där. Ett sådant här evenemang skapar en större medvetenhet om squash rent allmänt. Därigenom kanske fler får upp ögonen för vår härliga sport.

Det fungerar också som inspirationskälla för klubbens medlemmar - allt ifrån juniorer till motionärer. Vilket kan generera ökad spelfrekvens, utvidgad verksamhet och större engagemang.
Det tas givetvis emot med stora famnen av mindre föreningar som oss.

Det allra bästa har jag medvetet sparat till sist. Nämligen insikten att vi har resurserna, kunskapen och engagemanget att genomföra ett större arrangemang.
En vetskap som låter både klubben och enskilda individer växa. Nog så viktigt om man vill kunna flytta fram positionerna.
Självförtroende är som bekant en färskvara och behöver ständigt tillföras ny näring. Det gäller individer, men också klubbar.

I den andra vågskålen hamnar aspekter som medias (o)intresse, svårflirtade medlemmar och brustna ambitioner.
Först har vi medias njugga intresse. Känns lite förvånande att pressen ratade oss denna gång. Speciellt då man bevakat oss tidigare i samband med hemmamatcher.

Men konkurrensen från andra idrotter var kanske för stark? Man kan i alla fall knappast klaga på förberedelserna: pressrelease, infomaterial och utsedd kontaktperson.
Nu spelar våra ansträngningar mindre roll, för det är media som sätter agendan. Så lyder spelets regler - och det får man acceptera.

Att media var svårflirtade kan jag köpa. Den svaga uppslutningen från medlemmarna är svårare att smälta. När den största squashhändelsen i Karlstad på flera decennier äger rum så sviker de som berörs allra mest. Mycket förvånande, tycker jag.

Flera av våra juniorer hade dock sökt sig till hallen, liksom några inbitna squashfans. Men den enskilt största klubbkategorin - motionärerna - lyste med sin frånvaro.
Vad är anledningen? Ointresse? Konkurrens av andra aktiviteter? Ja, vad orsaken än är så beror det knappast på informationsbrist.
Affischering, mailutskick, webbartiklar och gammalt hederligt tjat har upplyst alla och envar.

Att den insatsen bara genererade ett 30-tal åskådare kändes magert. Inte minst sett till nedlagd tid och engagemang.
Sliter man häcken av sig för att locka folk att beskåda ett av sina intressen - som dessutom är gratis - vill man få något tillbaka. Åtminstone i form av en större publik.

Men det fanns ändå ett litet glädjeämne mitt i bedrövelsen: många andra idrottare syntes i publikvimlet. Squashen verkar alltså ha tilltalande idrottsliga inslag som behöver identifieras och lyftas fram. Det kan vara en väg att öka squashens popularitet.

Så några ord kring drömmar och brustna ambitioner. Förhoppningen var att bjuda squash-Sverige på det bästa seriearrangemanget någonsin. Den drömmen punkterades dock snabbt. Slutbetyget stannade istället vid "bra", vilket jag tror de flesta förväntat sig.

Det praktiska fungerade utan anmärkning och funktionärerna skötte sina uppgifter. Bollar, domarprotokoll, resultatlappar - allt sådan fanns på plats under helgen.
Likaså en välsmakande lunch under lördagen och fika på söndagen. Allt enligt överenskommelse lagen emellan och god seriekutym.

Så långt är allt gott och väl. Karlstad gjorde vad som förväntades - varken mer eller mindre. Men måste ambitionerna stanna där?
Varför ska mellanmjölken alltid vara det gyllene rättesnöret i vårt land? Kan man inte nån gång få slå på stora trumman och skapa ett fantastiskt arrangemang?!? Sedan slå sig för bröstet och skryta: va bra vi var!

Visst fanns det ansatser till något större och mer genomarbetat. T ex fanns ett matchprogram framtaget för publiken - tror knappt nån läste det.
Matchinformation fanns uppsatt på squashbanornas dörrar för att upplysa om ställningen. Resultatåtergivningen var tyvärr halvdan, vilket spelade mindre roll då ingen brydde sig.

Dessutom ville vi bjuda medlemmar och sponsorer på möjligheten att utmana en av lagens stjärnor. Gensvaret var knappast överväldigande. En nappade på erbjudandet...
Men det kunde varit värre - tänk om vi hade anlitat Nick Matthew. Då hade det blivit riktigt pinsamt!

Så sensmoralen i den här bittra recensionen blir väl något i stil med: skomakare bliv vid din läst. Undvik bländverk och insatser som syftar till att öka squashens status. Rikta istället uppmärksamheten direkt mot pudelns kärna - publiken.
Ställ dig frågan vad de kräver för att fylla squashbanornas läktare?

Kanske är svaret betydligt enklare än vi tror. För ska man tro publiken som sökt sig till Karlstad Racketcenter var det inget fel på underhållningen som bjöds. Tvärtom.
Publiken förbluffades över bollkontroll, slagtempo och spelarnas snabbhet. Under gamepauser och efter matcherna så haglade lovorden

över spelarnas fantastiska prestationer. Produkten squash håller definitivt måttet, det tror jag alla kan vara överens om.

Däremot behöver nog marknadsföringen som syftar till att väcka publikens intresse ses över. Där ska fokuset läggas om vi vill se tätare åskådarled vid våra arrangemang. Och det tror och hoppas jag alla vill.

Här tas alla tips och idéer emot med tacksamhet. För vi ser gärna fler åskådare än det dryga 30-tal som följde matcherna denna gång.


Keep on squashin´



Mikael Dunder,krönikör

   
 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2011

Läs tidigare krönikor från 2010

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2011

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768