Det finns en gräns...

...för vad man är beredd att acceptera. Så är det med de allra flesta saker här i livet, Så även med mitt tålamod. Handlar det dessutom om saker som ligger mig varmt om hjärtat är jag lite extra kitslig.

Ta exempelvis min fascination för sporten squash. Har man levt drygt halva livet i symbios med en på samma gång härlig och grym, givande men krävande sysselsättning som squash får det konsekvenser.

Som exempelvis ett lätt anslag av enögdhet. Något som kan yttra sig som verklighetsbefriade fantasier kring det aktuella objektets status, position och popularitet.
Rätt likt agerandet hos en kär person, när jag tänker efter. För visst handlar det om äkta, villkorslös kärlek till denna underbara sport. Och passionen känns starkare än någonsin efter drygt halva livet.

Samtidigt finns där också en stark "vi mot dom-känsla" involverad. Där det handlar om att definiera squashen gentemot andra idrotter som konkurrerar om utrymmet.
I det avseendet har jag alltid förordat en enad front. Vår sport är så liten att alla företrädare - hallägare, spelare, promotorer, förbund etc - måste dra åt samma håll. Det är enda sättet squashen kan få en mer framskjuten position.

Utifrån denna ståndpunkt har jag medvetet legat lågt vid krypelden gentemot Svenska squashförbundet. Det stundtals hätska tonfallet i debatten har inte heller tilltalat mig. Detta då jag sett förbundet som en aktör i squashens tjänst, med sportens bästa för ögonen.
En inställning jag alltid vidhållit - tills nu.

Den senaste tidens händelser rörande Elitserien i squash har gjort mig tveksam. Tveksam om squashförbundet verkligen vill utveckla squashen i Sverige?
För så valhänt som den högsta serien hanterats innevarande säsong är svårt att överträffa. Det börjar helt enkelt likna pyttipanna.

För alla oinvigda ska jag ge en kort rekapitulation: i augusti hölls ett möte mellan de åtta elitserielagen och squashförbundet. Agendan innehöll ett antal punkter som syftade till en statushöjning av Elitserien i squash.
Mötet enades bl a om gemensam lagklädsel, en webbplats med laginformation, ett nytt webbaserat resultatsystem och - det viktigaste av allt - neutrala domare. Squashen har ju varit rätt unik med systemet där lagen själva dömer sina matcher. Något squashförbundet nu ville komma bort från, med elitserielagens välsignelse.

Nu, nästan halvvägs in i serien, kan man konstatera att väldigt lite har hänt. Jo, några saker har faktiskt genomförts och då handlar det nästan uteslutande om lagens åtaganden.
T ex spelar samtliga lag i enhetlig klädsel, vilket ökar seriositeten.

Likaså finns lagbilder och spelarporträtt till den tänkta webbplatsen. Karlstad har åtminstone fotograferat och skickat in materialet till förbundet. Sedan vet jag att det togs bilder i samband med premiären i Sundsvall och jag antar att dessa också skickats till squashförbundet. Det borde alltså finnas underlag för en webbplats om Elitserien, saknas något får man väl kontakta klubbarna. Jag har åtminstone inte hört något från förbundet - och jag antar att du har min adress, Tomas?

Sedan skulle också ett webbaserat program för resultatrapportering tas fram. Med det skulle rapporteringen bli bli både smidig, noggrann och dessutom styra tabell- och rankinguppdatering (vill jag minnas).
Även här lyser dock "Ur funktion"-skylten ilsket röd.

De här tabbarna är givetvis inte bra och sänder signaler till idrottssverige att squash är en marginell sport. En udda tilldragelse som inte hör hemma i de finare salongerna.

Mest genant är ändå domarfiaskot. Den insats som skulle ge squashen en rejäl statushöjning och bättre bedömningar på elitnivå.
Efter två omgångar i Elitserien har man dock inte sett till en enda av squashförbundet utsänd domare. Åtminstone inte vid Karlstads matchtillfällen (möjligen undantaget Bjarne uppe i Sundsvall).

Det här är faktiskt inget mindre än en skandal! För man slår ju inte på stora trumman och utlovar domare utan att ha något på fötterna.
Alltså, man pratar inte om utbildade domare utan att ha kontrakterat sådana i god tid innan seriestart. Givetvis har man också ett schema som anger vem som dömer vilka matcher och när det sker. Samt utsedda ersättare i händelse av sjukdom.

Jag vägrar tro att dessa självklarheter varit uppfyllda. Varför fanns det i så fall inte en domare så långt ögat nådde nu senast i Göteborg?
Vid Karlstads hemmamatch mot Team Göteborg, tisdagen 7/12, saknades också domare. Vilket knappast är förvånande, sett till kommunikationsbiten och matchens attraktivitet. Vem vill riskera att bli sittande i en liten håla på landet en vardagskväll mitt i veckan?

Jag köper det, även om jag inte gillar situationen. Det som däremot gör mig rejält upprörd är sättet squashförbundet kommunicerar på.
Samma dag matchen ska gå av stapeln får vi besked om att domare uteblir. Tisdag eftermiddag meddelas att lagen själva dömer och att resultaten ska mailas eller ringas in.

Funkar inte kommunikationen bättre än så är det illa. Riktigt illa. Det känns som en riktig magsopare när man själv lägger ner hela sin själ på

ett arrangemang. Ordnar programblad,  intervjuer, spelarpresentationer,  information om matcherna etc för att ge publiken bra service. Kontentan blir en känsla av att arbeta i motvind - typ, ett steg framåt men två bakåt.

Nu ska det visst utgå någon form av ekonomisk kompensation till klubben för bortfallet av domare. En klen tröst i bedrövelsen, men vi får väl se det som en liten julklapp.
Om nu tomten förmår att hitta till Karlstad? Kanske säkrast att skaffa sig en backup - det verkar vara en god idé när det handlar om squash.


Keep on squashin´



Mikael Dunder,krönikör

   
 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2010

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2010

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768