Skilda världar

Båda tillhör giganterna inom respektive område - även om strålglansen falnat betydligt i det ena fallet under senare år. En faiblesse för is och deltagande på högsta nivån i seriesystemet är andra gemensamma drag. Plus en ansenlig mängd SM-guld genom åren.

Men där upphör likheterna. När Färjestad vuxit sig allt starkare genom åren har Boltic gått rakt motsatt väg. Både på och utanför isen.
Den en gång så stolta bandyklubben brottas idag med stora ekonomiska problem. Så stora att konkurs varit hotande nära.

Men likt en boxare har Boltic rest sig på nio varenda gång som knockouten varit förestående. Nu tycks det ekonomiska läget ha stabiliserats. Skuldberget på 5,6 miljoner kronor är i stort sett halverat och de akuta hoten undanröjda. Åtminstone tillfälligtvis.

Färjestad är Boltics raka motsats på det ekonomiska planet. Klubben har ett eget kapital på 65 miljoner kronor och tillhör de mest välmående idrottsföreningarna i landet. Detta trots ett stort ekonomiskt bakslag föregående säsong.
Ett sportsligt fiasko (förlust i kvartsfinalen) följdes av röda siffror i bokslutet - minus fyra miljoner. Vilket inte tillhör vanligheterna hos den mest framgångrika hockeyföreningen under 2000-talet. Senast det hände var 1994 när Färjestad gick back med 200 000 kronor.

Skillnaden föreningarna emellan skulle kunna beskrivas i termer som himmel och helvete. Himmelriket Löfbergs Lila Arena, LLA, bjuder på sköna stolar i en uppvärmd, fräsch och relativt nyuppförd arena.
De avgörande händelserna på isen repriseras via en jättelik bildskärm. Allt för att förhöja själva matchupplevelsen. Här smörjer man kråset på fina restauranger och tar en pilsner i periodpausen (eller något alkoholfritt alternativ).
Vill man skruda sig i diverse supporterartiklar saluförs detta i en välsorterad butik i arenan. Sammantaget erbjuder Färjestad sin publik en riktig helhetsupplevelse.

På andra sidan Klarälven är förhållandena annorlunda. Tingvalla isstadion har sett sina bästa dagar och fullkomligen skriker efter renovering. Eller ännu hellre en ombyggnad till inomhushall.
Här står publiken huttrande och frysande medan iskalla vindar sveper fram på arenan och genomborrar märg och ben. I pausen mättas kurrande magar med korv, kaffe, läsk och godis. Som traditionen bjuder i denna gentlemannasport som kallas bandy.

Trots den varma associationen ovan så begränsas värmekällorna till knökfulla toaletter och viss uppvärmning med infravärme, vilket fungerat sisådär vid mina besök...
Säkraste uppvärmningen baseras ofta på egen medförd dryck, som sig bör väl förpackad i den s k "portföljen". Lägg till detta en notoriskt svårupptäckt bandyboll och alla förstår att det krävs mirakel innan vågskålarna med de båda sporterna ska balansera.

Det här återspeglas givetvis på publiksiffrorna. Trots rejäla tapp de senaste säsongerna lockar Färjestad fortfarande mycket folk. Förra säsongen hade man ett snitt på drygt 6 700 personer på sina hemmamatcher.

Bolitc, å sin sida, spelade då i Allsvenskan och nådde bara upp till en snittpublik på närmare 390 personer. Dock är en jämförelse mellan högsta serien och snäppet därunder ofta lite haltande. Ungefär som äpplen och päron.
En mer rättvisande bild fås därför om man tittar på Boltics publiksiffror den här säsongen, efter comebacken i Elitserien. Här har laget som mest lockat ca 900 personer till Tingvalla.

Men det har inte alltid sett ut så här. Längre tillbaka i tiden var bandyn störst i Karlstad, då genom Göta och med spelplatsen Tingvalla IP. Idag hemvist för bollsparkande och friidrott.
Då kantades den uppspolade planen av många tusentals åskådare. Många fler än vad Färjestad lockade till sina utomhusmatcher.

När ishockeyn sedan lämnade sina "månskensrinkar" till förmån för hallar så utjämnades styrkeförhållandens så sakteliga. Spelet med klubba och puck växte i popularitet och publiken sökte sig inomhus.
 
Idag har den utvecklingen accelererat. Åskådarna kräver stadigt högre komfort och faciliteterna runt omkring har fått en ökande betydelse. Hockeyklubbarna har inte varit sena att haka på trenden. Man tillhandahåller god mat och dryck i komfortabla miljöer. Supporterprylar utvecklas i rasande takt och exponeras allt intensivare.
Därför säljer Färjestad idag supporterartiklar för betydligt mer än hela Boltics årsomsättning!

Skillnaden mellan de två idrotterna är nu avgrundsdjup. Så ser verkligheten ut - like it or not. För bandyn finns inte längre någon återvändo. Det enda alternativet är vägen framåt, mot en ökad publikfokusering.

Vi som ska betala kalaset nöjer oss inte längre med spektakulära idrottsupplevelser. De ska dessutom kunna avnjutas i ombonade miljöer, med ett varierat sortiment av mat och dryck inramat av tekniska lösningar som förhöjer underhållningsvärdet.
Kort och gott, samma upplevelse som kan uppnås i hemmets ombonade miljö. Först då blir jag villig att byta TV-soffan mot en idrottsarena.

Var hamnar då squashen i motsvarande jämförelse? Tyvärr rätt långt efter de etablerade idrotterna ovan tvingas man konstatera. Vi är visserligen skyddade från väder och vind, vilket är ett plus. Men sedan finns en del övrigt att önska.

Idealet vore förstås att större squashevenemang genomfördes i lokaler där någon form av ökad komfort kan anbringas. Som en centercourt med sittplatser, a la Sporthallen i Linköping (Case Swedish Open) eller på Roslagshallen.
Lite god mat och dryck är inte helt fel eller elektroniska tavlor med poängställningen. Varför inte också en storbildskärm (som vid Case) för att ytterligare förhöja matchupplevelsen?

Mycket handlar förstås om ekonomi. En SM-arrangör har sällan tillgång till de summor som promotorn av en internationell turnering besitter. Och pengar öppnar som bekant de allra flesta dörrar.

Men låt oss börja med de små detaljerna som inte behöver kosta så mycket. Att presentera spelare och domare via en högtalaranläggning ger ett mer proffsigt intryck. Precis som Sundsvall gjorde i samband med premiären av Elitserien.
Många kommuner hyr eller lånar ut sådan utrustning för en billig peng. Så det behöver inte bli så dyrt. Sedan skulle jag personligen uppskatta lite intervjuer med spelare före och efter matcher. Återigen en enkel sak som förhöjer åskådarnas upplevelse.

Kanske en "Players corner" skulle locka några motionärer eller juniorer att ställa frågor till duktiga spelare? En lokal matleverantör skulle kunna erbjuda lite enklare rätter vid en mathörna i samband med SM, ett GP eller något liknande sammanhang?

Det finns många uppslag att bearbeta. Idéer som varken behöver kosta

så mycket kraft, tid eller pengar. Men det viktigaste är ändå att vi gör något och inte blir sittande i väntan på att någon annan ska lösa våra problem.

Jag är nämligen fast övertygad om att squash är en lockande produkt som skulle kunna tilltala många fler än idag. Men enbart produkten i sig räcker inte längre. Nu krävs också en tilltalande förpackning och där finns åtskilligt att lära av andra aktörer.

Keep on squashin´



Mikael Dunder,krönikör

   
 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2010

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2010

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768