Not in a million years...

Äntligen är sommarens stora party igång. Festen som alla idrottsvänner väntat på i fyra långa år, vilket varken kungliga bröllop eller Lotta på Liseberg kan bräcka. Trots att blå-gult saknas i uppställningen finns det ändå ett speciellt lag svenskarna håller tummarna för.

Men det handlar inte om Danmark. Våra broderskapskänslor och en skandinavisk gemenskap förslår inte långt i det här sammanhanget. Glöm det. Nostalgikern kanske får något vått i ögonvrån vid tankar på VM i Mexico 1986 och EM i Sverige 1992. Högtidsstunder som etsade sig fast på våra näthinnor och gjorde namn som Elkjaer, bröderna Laudrup, Peter Schmeichel m.m. odödliga även i Sverige.

Men minnena tillhör en svunnen tid. Dagens Danmark har långt till den härliga strålglansen från förr. Inget färgsprakande "röde og hvide", snarare ett anonymt, tråkigt och lite ålderstiget grå-svart lag. Sånt engagerar inte mycket i ett Sverige som fortfarande lider av baksmälla från det missade kvalet.

Brasilien skulle kunna vara favoriterna. Ända sedan heta sambarytmer dansade in i frusna, tungsinta nordbors kroppar 1958 har de gul-gröna charmörerna haft en given plats i svenskarnas hjärta.
Men även där är det nostalgivarning. Så fort man slår sig ner vid tv-apparaten och hoppas på en förstklassig show á la Las Vegas bjuds det på... roliga timmen från årskurs fyra.

Besvikelse och platt fall har därför kommit att ackompanjera Brasiliens framfart på gräsplanen. Besvikelse över att fantastiska bollvirtuoser ofta bjuder på rätt torftig underhållning, sett till kunnandet.
De tunga fallen har varit väl så många som succéerna genom åren. Något som gjort att världens bästa lag alltför sällan lever upp till sitt epitet.
Så passionen för heta sydamerikaner har nog svalnat en del. Vilket knappast lär ersättas av torftiga svensk-substitut i form av Nigeria eller Elfenbenskusten. Så desperat är inte jag i alla fall...

Nej, laget i många svenskars hjärtan stavas England. Andelen fotbollsfans som inympats med engelsk ligafotboll genom Tipsextra och senare sändningar från Premier league uppgår numera till stora skaror. Det märks vid stora mästerskap. Finns England med så stiger alltid temperaturen lite extra även här i Sverige.

Men vad är då så fascinerande med England i fotbollssammanhang? Som vanligt är det ett flertal faktorer som inverkar:

1) Premier league håller hög klass. Många av världens bästa spelare återfinns numera i England och det leder till bra, underhållande matcher.

2) Traditionens makt är stor. Vi har matats med engelsk fotboll i närmare fyra decennier, vilket gör att många svenskar vuxit upp med klubbarna, spelarna och traditionerna. Sånt sätter sina spår - på gott och ont...

3) Spelet i England bjuder på hög intensitet, mycket kamp och stor vilja. Det engagerar i ett nordligt land som tittar snett på sydeuropéer med svajiga ben och fallenhet för gräskänning.

Allra viktigast är dock det trygga igenkännandet. Engelsmännen vet vad det innebär att lida alla helvetets kval i samband med fotbollsmatcher. Nästan lika mycket som vi svenskar.
I England vet man hur det är att missa straffar, få onödiga utvisningar samt smaka på guds hand. För bakslagen är så frekvent återkommande - typ varje gång England deltar i ett mästerskap.

Sånt känner en svensk supporter igen. Det är därför vi har så lätt att ta till oss engelsk fotboll; den utgör en spegelbild av vårt eget lidande. Dessutom förenas England och Sverige av ett annat dystert faktum: inget av länderna kommer få lyfta några segerbucklor framledes.

Men där finner man en viktig skiljelinje. Svenskarna har insett vår begränsning, det har inte engelsmännen. Ivrigt påhejade av sina tabloider läggs ribban på astronomiska höjder inför varje mästerskap. Efteråt väntar massiva kapningar á la motorsåg och det obligatoriska entledigandet av förbundskaptenen. Att man aldrig lär sig...

Många tycker Englands återkommande misslyckanden är ett mysterium. Något jag har svårt att förstå. Fotboll handlar nämligen ytterst om två saker - att göra mål och hindra motståndaren göra detsamma.
Alltså behövs bra forwards och målvakter. Jämför sedan Englands landslag med trupperna hos de engelska topplagen. T ex återfinns ingen av målvakterna i någon av de "fyra stora" - Chelsea, Manchester United, Arsenal eller Liverpool. Däremot harvar två stycken - David James och Robert Green - i ligans bottenskikt.

Det är nästan lika illa på forwardssidan. Endast en anfallare, Wayne Rooney, hör hemma i något av storlagen. Siffrorna talar sitt tydliga språk: på två avgörande positioner saknar England nödvändig spetskompetens.

Men varför är det så avgörande med spelare från något av storlagen Chelsea, Man United etc? Jo, dels avancerar dessa lag ofta långt i stora cuper och ställs där mot tuffast tänkbara motstånd. Det härdar.
Men allra viktigast är ändock den vanliga träningen ute i klubbarna. Att dagligen träna med världsspelare är helt avgörande för den fortsatta utvecklingen.
Så länge Englands anfall och försvar inte ges den möjligheten kommer besvikelserna fortsätta dugga tätt.

På samma sätt kan man skärskåda den svenska squashen. Att det saknas spetskompetens har knappast undgått någon. Liksom att internationella misslyckanden varit legio de senaste åren.
Det är ingen överraskning. Snarare konstateranden som bara slår in öppna dörrar.

Mer intressant blir det när iaktagelserna kompletteras med statistik över spelarimporter i Elitserien. En ansenlig mängd utländska spelare i elitserielagen har inte medfört någon svensk spetskompetens. Utländsk

stjärnglans vid ett fåtal tillfällen räcker tydligen inte för att framdriva en svensk kvalitetshöjning.

Konklusionen blir att toppspelare skapas genom återkommande utbyten med bra motstånd. Dag ut och dag in.
Först då uppnås den spetskompetens som krävs för att verka på hög internationell nivå. Så ser den hårda verkligheten ut.
Fråga England, de vet. Det är därför engelsmännen inte kommer att stå överst på podiet 2010 - heller. Not today, not tomorrow. Not in a million years...

Keep on squashin´



Mikael Dunder,krönikör

   
 

 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2010

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2010

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768