Minst antal svenskar vinner?

När Linköping besegrade Roslagen i lag-SM finalen var det närmast kliniskt rent på svenskar i segrarnas laguppställning. Endast André Wikström kvalade in på den välfyllda nordiska lagbänken. Och fick där nöja sig med fjärdesingeln.

Knappast speciellt utvecklande för en kille som åtminstone tidigare aspirerat på en plats i landslaget. Kanske att de ambitionerna tonats ned nu. Hur ska man annars tolka att en svensk toppspelare nöjer sig med en så undanskymd placering?

Givetvis är det oroväckande när svenska stjärnor devalveras på det här viset. Men heller inte speciellt förvånande. Sveriges lyskraft på den internationella scenen har mattats betänkligt sedan de gyllene åren på 1980-talet och det acceptabla 90-talet.
Så ser verkligheten ut, like it or not. Det räcker att studera senare års placeringar i EM- och VM-sammanhang för att inse Sveriges djupa kris.

Men stavas lösningen utländsk krydda via spelarimporter till Elitserien? Jag tror inte det. Och anledningarna till detta är flera:

1) Det är INTE stjärnorna i squashvärlden som hamnar i svenska laguppställningar. Den flärden har inte klubbarna råd med. Annars skulle vi sett Matthew, Shabana och de andra storfräsarna för länge sedan.
De utländska importer Elitserien begåvas med genererar varken sponsorhysteri eller mediahype. Tyvärr.

2) Spelstandarden gynnas - men inte tillräckligt. Spelarimporterna är bra nog att besegra våra svenska toppar. Men medför inte den kraftiga standardhöjning av svensk squash som vore önskvärd.
Detta då de utländska spelarna varken bor eller spelar här i tillräcklig omfattning. Mötena med svenska spelare blir helt enkelt för få.

3) Importerna riskerar tränga undan spelare. I de fall klubbarna använder många utländska spelare är det ofta ungdomarna som får stryka på foten.
Det gynnar ingen. Varken klubbarna som missar talangpåfyllning, eller juniorerna som blir utan speltillfällen. Detta kan bidra till en stadigt ökande medelålder hos spelargardet. Typ där Sverige befinner sig idag.

Men innebär utländska spelarimporter per automatik nådastöten för svensk squash? Nja, det behöver inte vara så. Det finns faktiskt en gråskala mitt uppe i det svart-vita tänkandet.
Visserligen har Linköping, liksom tidigare Intersquash, fått utstå mycket negativ kritik för sina proffsförstärkningar. Det har exempelvis talats om utarmning av svensk squash.

Samtidigt har Linköping under säsongen visat upp ett kreativt sätt att hantera situationen. Proffsen har använts vissa matcher - tillräckligt många för att säkra slutspel och deras medverkan i detsamma. Sedan har juniorerna fått fylla upp vid övriga tillfällen.
Voila! Två flugor i en smäll - både speltid för det unga gardet och ett efterlängtat SM-guld.

Den aspekten glöms lätt bort i sammanhanget. Men strategin kan bli guld värd för Linköping även på sikt och leda till en ny storhetstid för klubben.
Och då tänker jag inte så mycket på prisskåpet som spelarutvecklingen. Får unga talanger möjlighet att prova på en hög nivå utan stress och krav på vinster kan de växa i stabil takt. När ungdomarna blivit duktiga kan de utländska spelarna fasas ut och ersättas med egna, unga talanger. Förhoppningsvis.

Detta är givetvis ett drömscenario. Att få ungdomar att växa ut till bra squashspelare är en sak. Men att därifrån utvecklas till toppspelare är ett betydligt större steg. Något som kräver sin tribut i form av hård träning, uppoffringar och stort tålamod.
Hur många svenska juniorer är beredda att betala det priset? Ganska få skulle jag tro. Prioriteringarna ligger helt enkelt på andra områden.

Linköpings väg är kanske inte den rätta för svensk squash. Men vad är alternativet? Tanken att lotsa in juniorer tillsammans med egna etablerade spelare låter fin på papperet. Det verkliga utfallet är dock inte lika smickrande.
Vid sidan av Malmö är det få klubbar som medvetet satsat på sina ungdomar i Elitserien. Trots att elitstatusen knappast stått på spel för någon av föreningarna. Åtminstone inte de senaste två-tre säsongerna.

Möjligheten har alltså funnits där, men få har valt att ta chansen. Varför? För få talanger nämns ofta som en orsak. Samtidigt vet jag att det finns bra, unga spelare i flera klubbar som alltför sällan återfinns i laguppställningen. Så det kan inte bara bero på spelarbrist.

Låg spelstandard är ett annat tänkbart hinder. Ett sådant problem kräver både strukturella och individuella lösningar.
Organisatoriskt handlar det om att bereda ungdomar spelmöjligheter mot kvalificerat motstånd. Individuellt gäller det att hitta incitamenten som föder den viktiga inre motivationen. Varför inte genom förebilder?

Utländska spelare i Elitserien tycks vara här för att stanna. I alla fall om man studerar vinnarnas laguppställningar de senaste fyra åren där bara två svenskar funnits med som mest.
Ska det se ut så bör vi utnyttja situationen maximalt. Låt några juniorer få sparra mot stjärnorna och även följa deras förberedelser i samband med match. Då förbereds ungdomarna inför egna framträdanden på en hög nivå och knyter samtidigt värdefulla kontakter.

Fortsätter vi bara fylla Elitserien med spelarimporter ser framtiden mörk ut för vår kära sport i Sverige. Då kommer squashen snart vara synonym

med åldersspannet i den grekiska politiken. Och lika upphetsande att betrakta som boule eller flugfiske...

Men det kanske inte är så illa som det låter. Faktum är att en idrotts framgång sällan mäts i parametrar som teknisk skicklighet, fysiska krav, utbredning etc. Fråga bara IOK.

Vi kanske inte är så fel ute ändå? Bara vi lyckas paketera vår produkt på ett tilltalande sätt - typ en åldersgräns på 35 år, bara spel bakom mittlinjen och substantiell återhämtning mellan gamen. 
Då kanske IOK:s rätt ålderstigna ledamöter får upp ögonen även för squash. Jag håller tummarna!

Keep on squashin´



Mikael Dunder,krönikör

   
 

 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2010

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2010

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768