Frisk vind i seglen?

Svensk squash är ordentligt akterseglad på de sju squashhaven. Medvinden från 1970- och 80-talen har för länge sedan mojnat och konkurrenterna stävar med full fart bort i horisonten. Kvar står ett Sverige i akut sjönöd. Men nu stundar kanske förändringens vindar och blåser liv i slaknande segel.

Bakgrunden är ett upprop om stöttning av svensk juniorsquash från entusiasten Peter Bryttne. Han vill skapa en fond som ska stötta lovande juniorspelare med bidrag till träningsperioder utomlands. Vistelser som ska ge inspiration, utveckling och insikt om kraven på toppnivå.
Det nödvändiga kapitalet förväntas intresserade privatpersoner och företag bistå med. Den som tycker detta låter spännande kan kontakta Peter för mer information.

Det här är både lovvärt och nödvändigt. Svensk squash har halkat efter på den internationella scenen och befinner sig i en djup svacka.
Vi saknar stjärnor på seniornivå och juniorerna ligger långt efter toppnationerna. Lägg till det en svag nyrekrytering och alla inser allvaret i situationen. Något måste göras - nu.

Mot den bakgrunden är Bryttnes initiativ mycket lovvärt. Studieresor till stora squashnationer ger viktig inblick i processen att forma toppspelare. Samt insikt i kraven för att nå framgång på squashbanan. Frågan är vad nästa steg blir? Hur förvaltar vi pundet - kunskapen - som de lyckligt utvalda för med sig hem?

I steg 1 måste kunskapen spridas till så många som möjligt. Här gäller det att använda alla tänkbara kanaler - digitala medier, lägersamlingar, tävlingar, klubbutbyten och givetvis mun-mot-mun metoden.
Detta är livsviktigt. Stannar informationen hos ett fåtal individer är vi snart tillbaka på ruta ett, d v s i kris. För enskilda individer tröttnar, får skador, hittar nya intressen eller faller bort av andra anledningar.
Ett sådant kunskapsbortfall är en lyx vi inte kan tillåta oss.

Steg 2 handlar om att utveckla kunskapsinhämtningen till nästa nivå - tränarna. Får dessa "prya" hos kolleger i ledande squashländer sprider vi kunskapen på gräsrotsnivån, ute hos klubbarna.
Genom tränarna når vi fler potentiella squashstjärnor och ökar därmed rekryteringsbasen. Liksom oddsen att uppnå genomgripande förändring av squashklimatet i Sverige.

Men det saknas ett tredje steg, själva implementeringen. Ett fint ord som enkelt uttryckt handlar om hur vi genomför själva förändringen. Steg 3 bör sprida  de nya erfarenheterna i ett brett kunskapsprojekt till alla intresserade klubbar. Hur dessa sedan hanterar informationen blir en annan fråga.

Formerna för spridningen kan diskuteras. Tränarkonferenser eller clinics på klubbarna kan vara en tänkbar väg. Eller varför inte digitala kanaler som instruktions-dvd:er, hemsidor, databaser etc.
Metoderna spelar mindre roll. Det viktiga är grundprincipen om en övergripande kunskapsspridning.

Men kostar inte detta en himla massa stålar, undrar väl vän av ordning? Jovisst, få saker i livet är gratis. Allra minst en total renovering av ett förfallet squashsystem.
En squashsatsning kostar pengar, mycket pengar. Och den satsningen måste börja med vår framtid - juniorerna. Det är själva grundtanken bakom Peter Bryttnes uppmaning.

Därför hoppas jag att alla squashvänner i Sverige bidrar efter bästa förmåga. Många bäckar små leder förhoppningsvis till en ansenlig slant

med tiden. Till den dagen får vi nöja oss med ett mindre projekt som ett första, trevande steg. Ett steg som förhoppningsvis gör en skillnad.

Men det är fortfarande upp till dig och mig. Och för att travestera en känd skådespelare: Du som läser dessa rader har ett val. Endera gör du något eller så gör du inget. Vad väljer du?

Keep on squashin´

  Mikael Dunder,krönikör
 

 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2009

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768