OS långt borta...

Så kom då äntligen det hett emotsedda beskedet om vilka två sporter som IOK:s styrelse förordade för OS 2016. Men det var inget roligt besked man levererade. Åtminstone inte för squashens del som hamnade i botten bland de nominerade idrotterna. Snacka om en rejäl kalldusch!

Nu påpekade positivisterna raskt att styrelsens besked enbart är en rekommendation. Det slutgiltiga beslutet fattas på IOK:s kongress som hålls i oktober. Först då vet vi om squashen lyckats övertyga olympia -rörelsens företrädare.

Nu är detta närmast av akademisk betydelse då squashen inte var i närheten av någon nominering. Man hamnade näst sist i omröstningen, om jag förstått saker och ting rätt. Eller på en hedrande 6:e plats (av 7 deltagare) för att använda gammal hederlig kommunist-retorik...
Det är därför svårt att se vilka mirakel som ska ändra på sakers förhållande fram till oktober. Någon karismatisk stjärna á la Tiger Woods kommer knappast framträda över en natt. Inte heller någon gigantisk media-hype som sprider sig likt en löpeld över jorden.

Nu är det inte säkert att några sådana äss i rockärmen hade gjort någon större skillnad för squashens del. För uppenbart är det något hos vår sport som inte tilltalar IOK:s ledamöter.
Hur ska man annars förklara att våra kära racketkamrater badminton, bordtennis och tennis blivit delaktiga i den olympiska gemenskapen? Jämför man de fyra racketsporterna är det nämligen mycket som förenar sporterna, förutom det uppenbara att alla använder rack och boll. Samtliga använder ett räknesystem som ger poäng på varje boll. Visserligen med olika längd på gamen (seten), men det förklarar knappast squashens diskriminering.
Tidsaspekten kan inte heller vara avgörande, då skulle tennisen ligga pyrt till med långa femsetare på 2-4 timmar.

Men populariteten då, där skiljer det väl en hel del? Ja, men kanske inte så mycket som man kan tro. Tennis är i särklass populärast om man ser till antal utövare och exponering i media.
Men sedan är det enligt mitt tycke rätt jämnt. Badminton och bordtennis har visserligen en fördel genom sin stora popularitet i Asien. Men det squashen tappar i fråga om antal utövare tar man med råge igen på spridningen. Idag utövas squash i alla bebodda världsdelar, i 150 länder. Sug på den - 150 länder!

Så populariteten kan inte heller vara det avgörande. Den tesen förstärks om man tittar närmare på den professionella touren hos respektive sport. Topp-20 på den manliga sidan domineras kraftigt av en världsdel hos varje racketsport - men störst spridning har squashen.
I tennis dominerar Europa med 16 spelare av 20. Resten kommer från Nord- och Sydamerika. Asien har ett starkt grepp om badminton och bordtennis med 15, respektive 13 spelare bland Topp-20. De övriga kommer från Europa.
Hos squashen dominerar också Europa med hälften av spelarna. Men - och det är viktigt - hela fyra världsdelar är representerade i Topp-20. Däribland också Afrika (genom Egypten), vilket förstärker bilden av squash som en världsomspännande sport.

Det som fortfarande ligger squashen i fatet är publikaspekten. Här har de andra racketsporterna ett försprång, men glappet minskar stadigt i takt med glasbanornas spridning. Ju fler tävlingar med sådana spelplatser desto större publik och sponsorintresse. Vilket leder till mer medieexponering och större spridning av squashen o s v.

Den senaste 10-årsperioden har squashen genomgått en kraftig förändring. Spelet har utvecklats med nya räknesätt, ökad spridning och popularitet samt en stark tillväxt av tävlingssidan. Mer sponsorer och pengar har tillkommit vilket i sin tur skapar bättre underlag för mediebevakning och ökad uppmärksamhet.
Allt detta gör att squashen inte behöver OS. Missförstå mig inte, jag skulle tycka det vore underbart med squash som en del av den olympiska rörelsen. Men OS är inte lika med frälsning.
Låt oss i stället fortsätta att stärka squashens bas så att vår produkt ökar i värde. Då blir vi än mer intressanta för media (och allmänheten)

vilket kommer att förbättra vårt förhandlingsläge.

I dag är vi uppenbarligen inte nog intressanta för IOK. Fine, då jobbar vi vidare med att förädla squashen tills en förändring inträder.
När squashen står stadigt på egna ben kommer nog IOK att svänga i uppfattning. Då får vi se om squashen behöver OS...

Keep on squashin´

  Mikael Dunder,krönikör
 

 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2009

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768