Ibland går det undan...

...t o m för svensk squash. Det är bara några veckor sedan som jag skrev om den kraftiga tillbakagången inom svensk elitsquash.
Då var det dystra miner med bara fem anmälda herrlag till Elitserien och ingen damserie över huvud taget. Men nu pekar mungiporna uppåt igen.

Det är Linköping och Sundsvall från division 1 Norra som tagit chansen att få leka med de stora grabbarna.
Inte för att något av lagen var kvalificerade för Elitserien, eller kvalspel som det egentligen handlar om. Den möjligheten ges bara seriesegraren i varje division 1-serie. Och den platsen hade Roslagen lagt beslag på. Men de tilläts inte kvala eftersom varje förening bara får ha ett lag i den högsta serien. Ett scenario som även gällde för söderettan.

Därmed ställdes squashförbundet inför en brydsam situation: följa regelverket och genomföra Elitserien med rekordfå lag. Eller låta kreti och pleti anmäla sitt intresse. Man valde det sistnämnda alternativet.
Resultatet blev alltså att två nya lag anmälde sig till elitseriespel. För Linköping handlar det om en comeback i högsta serien, som laget drog sig ur en bit inpå 2000-talet. Då på grund av spelarbrist.
Sundsvall däremot är helt nya i dessa sammanhang. Så sent som för två år sedan spelade laget i division 2, men efter bara en säsong i division 1 tar man nu klivet upp i Elitserien.

Den nya situationen förändrar emellertid ingenting. Fortfarande lider svensk squash av en allvarlig bristsjukdom som stavas "kompetens". Något som definitivt inte botas genom en utökad Elitserie.
Man måste nämligen akta sig att sätta likhetstecken mellan kvantitet och kvalitet. Och enda sättet att omkullkasta ovanstående tes är om nykomlingarna trollar fram ett antal toppspelare ur hatten.
Sånt kostar pengar och ger dessutom rätt lite tillbaka åt föreningarna. Alltså inte något troligt scenario.

Men något positivt medför väl ändå en utökad Elitserie? Ja, fler lag innebär utökade spelmöjligheter, vilket förhoppningsvis gynnar våra unga spelare. De juniorer som saknar speltid i sina ordinarie föreningar kan ju alltid överväga ett klubbyte. Om inte annat för att sätta press på sin nuvarande klubb...
Vid sidan av att nya lag tillkommer som ska fylla sina platser ökar även antalet speltillfällen. En viktig aspekt i en tid när tävlingarna minskar i antal och dessutom har svårt att fylla platserna.
Lägg därtill att två landsortslag kanske kan bidra till ett ökat publikintresse för den svenska toppsquashen. I så fall en mycket välkommen reaktion som kan ge flera spinoff-effekter; som t ex ökad rekrytering, bättre sponsor- och mediaintresse etc.

I grund och botten kvarstår dock Elitseriens stora problem - det saknas en stor bas av lovande, unga svenska spelare. När laguppställningarna huvudsakligen upptar spelare i intervallet 30-40 år, kryddat med någon enstaka yngre förmåga, är något fel. Väldigt fel.
Egentligen borde det omvända gälla. Men vad göra när spelarutbudet inte räcker till - eller har den rätta kompetensen?

Ja, lösningen på problemet består verkligen inte av att man späder en redan svag anrättning än mer! Det, om något, borde de senaste årens

tillbakagång inom svensk squash lärt oss. Tror vi på fullaste allvar att lösningen på squashens problem består i att låta B-spelare fylla ut Elitserien är vi ute på tunn is.
Då kommer vi endast att uppnå en devalvering av squashens anseende som torde vara unik inom svensk idrott. Har squashen verkligen råd med det?

Keep on squashin´

  Mikael Dunder,krönikör
 

 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2009

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768