Kvalitet - nej, tack...

Det pågår en intressant debatt i squashsammanhang rörande utlänningars rätt att delta i den svenska Elitserien. Eller mer precist, hur många utlänningar som borde tillåtas i en laguppställning vid ett och samma tillfälle.

Bakgrunden är den att Intersquash nyligen vann Elitserien med ett lag bestående av tre utlänningar och en svensk. Egyptier och holländare - samt svensken då - gav en internationell förbrödring på ett sätt som FN nästan hade avundat.
Som brukligt är vid internationella sammankomster höll dock Sverige en låg profil. Så svensken inställde sig lydigt på fjärde plats i laget, bockade snällt och tog tacksamt emot sin guldmedalj. Möjligen en aning uppseendeväckande med tanke på den svenske  spelarens meriter.
Det handlade nämligen om Badr Abdel Aziz, individuell SM-tvåa vid mästerskapen i Sundsvall tidigare under säsongen.

Som väntat var de andra lagen i slutspelet chanslösa mot segermaskinen från Stockholm. Vilket fått en del squashtyckare att starta en debatt om utlänningars rätt att delta i Elitserien.
Först ska fastslås att det inte finns något lagrum att stoppa utländska spelares medverkan i Elitserien. Om man med "utländsk" inte avser en spelare utanför EU/EES-området. Då gäller andra regler.
En förening får nämligen bara registrera två sådana utländska spelare om de inte är stadigvarande bosatt i Sverige och innehar uppehålls- och/eller arbetstillstånd. Dessutom får bara en åt gången spela. Allt enligt Svenska Squashförbundets reglemente.
Men dessa begränsningar gäller alltså inte europeiska spelare från EU/EES-området. Så rent teoretiskt kan man plocka ihop ett lag med ett par duktiga engelsmän, en fransk världstvåa och en egyptisk världsetta.
Om nu någon förening har sådana ambitioner...

Som vanligt i engagerande diskussioner finns det det skilda åsikter. De som vill se en begränsning av utländska spelare menar att dessa huvudsakligen möter varandra, inte sparrar mot svenska klubbkamrater och kostar pengar. Andra sidan hävdar i stället att utländska inslag medför kvalitetshöjning, sporrar svenska spelare att bli bättre och kan öka publik- och medieintresset.

Vem som har rätt är svårt att säga. Men tittar man lite krasst på skälen för och emot så tycker jag att två saker sticker ut lite mer än de andra. Det handlar å ena sidan om att utländska spelare kostar pengar, vilket skulle hindra vissa klubbar att konkurrera och/eller delta i Elitserien. Samtidigt bidrar dessa proffs till en kvalitetshöjning av Elitserien som kan bli en vitamininjektion för svensk squash.

I det här sammanhanget är det intressant att lyssna till vad mästarna Intersquash tycker. Klubben menar att man stod inför ett vägskäl - satsa eller lägga ner sitt elitserielag. Man valde det förstnämnda.
Det innebar kontraktering av ett antal utländska proffs eftersom som man själva saknade bra spelare.
Här tycker jag Intersquash slår huvudet på spiken. Sverige har helt enkelt inte tillräckligt många bra spelare idag för att kunna fylla behovet hos en Elitserie. Och det ser knappast bättre ut runt hörnet...

Så vad gör man? Stryper tillgången på spelare, sticker huvudet i sanden och låtsas att man har en bra produkt - ungefär som Allsvenskan i fotboll. Väljer man den vägen kommer uppvaknandet bli hårt. Stenhårt. Det måste vara uppenbart för alla involverade att svensk squash befinner sig i en djup kris. För att vända krisen kommer det behövas stora satsningar framöver; i form av rekrytering, förädling av talanger, statushöjning, tränarutbildningar, medieprofilering m.m.

En viktig del i detta kommer att vara en kvalitetshöjning av Elitserien. Där kommer utländska proffs att vara ett givet inslag, både som profiler, bra sparring och förebilder för våra ungdomar.
Med rätt upplägg kan säkert de utländska inslagen också förmås ge klubbarna ett mervärde vid sidan av insatsen på banan. Jag tänker på saker som sponsorträffar, junior-clinics, spelarsparring, medieträffar etc. Finns bara viljan går det säkert att skapa en hel del positiva bieffekter

kring de utländska proffsen. Kvalitet kan - och får aldrig - vara ett skällsord i den svenska squash -världen. Det om något borde vi ha lärt oss av berg-och-dal-bane svängningarna i svensk squashhistoria. Tror vi att kvalitet uppstår bara man knäpper med fingrarna så är det fara å färde. Ungefär där vi befinner oss nu...


Keep on squashin´

  Mikael Dunder,krönikör
 

 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2009

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768