Kejsarens nya kläder...

Om några få dagar stundar Sveriges största squashevenemang den här säsongen. Det handlar om Europamästerskapen för lag, som avgörs i Malmö. Gräddan av Europas squashstjärnor kommer då att visa upp sig på svensk mark, men frågan är vad de svenska spelarna kommer att visa upp?

Först som sist skall fastslås att funderingarna inte har det allra minsta med det resultatmässiga att göra. Nej, senare års skrala squashresultat i större sammanhang har lärt mig att ligga lågt i det avseendet. Hellre en låg profil och sedan glädjefnatt om Sverige mot förmodan ordnar en mer framskjuten placering.
Nu torde ett sådant scenario inte vara särskilt troligt. För faktum är att Sverige kommer att hålla till på squashens bakgård i detta hemma-EM.
Anledningen? Genomklappningen vid senaste EM gjorde att Sveriges herrar hamnade utanför seedningsgrupp A, där man spelar om medaljerna. Vart damerna håller till överlåter jag åt intelligenta läsare
att själva räkna ut...

Med både Sveriges herrar och damer utanför finrummet och EM på hemmaplan hade nesan varit total. Nu slapp Sverige inte riktigt undan skampålen. Det såg länge ut som att Sveriges herrar skulle återfå statusen av att finnas med i A-gruppen då ett rekordstort antal länder anmälde sig.
Men ett sent återbud gjorde att lottningen fick göras om och nu kan Sverige som bäst hamna på 5:e plats. Såvida inte någon har tumme med högre makter utgår jag från att ett intensivt lobbyarbete ligger bakom detta "under". Ett arbete som Svenska Squashförbundet i så fall ska ha all heder av. Verkligen.

Därmed lägger jag spekulationerna om eventuella framgångar åt sidan ett tag. Låt oss i stället fokusera på vilka andra aspekter som ett EM på hemmaplan innebär. Sånt som mediebevakning, ökat allmänintresse för sporten squash och chans till högre sponsorintäkter, för att ta några exempel. Saker som betyder mycket för en mindre idrott och därför bör hanteras med stor noggrannhet.
Det inser givetvis varje sann squashvän. Man kunde bara önska att squashförbundet gjorde detsamma.

Ett par veckor in i april månad framkom nämligen uppgifter om att sponsorer söktes till landslagsdräkterna. I april, ett par veckor innan EM-start!!! Man tar sig för huvudet.
Om inte källan varit av den mer tillförlitliga sorten hade jag snabbt avskrivit det hela som ett försenat aprilskämt. Nu blev min reaktion i stället en blandning av ilska och förtvivlan.
Ilska över att en idrott som säger sig söka olympisk status hanterar en eftertraktad sponsorrelation så här tafatt. Förtvivlan för att det var just min idrott, squash, som var inblandad.
Syftet med aktionen är givetvis lovvärt - squashen behöver alla tänkbara resurser som kan uppbringas. Därom är vi alla överrens. Men att agera så här klantigt skapar knappast något förtroende hos tänkbara sponsorer. Och det på en marknad som bygger just på förtroendefulla relationer!

Tillvägagångssättet reser en hel del frågor. Först av allt; varför i hela fridens namn drar man igång detta sponsorarbete så sent? Det har ju stått klart i närmare två år tid att Sverige skulle tilldelas lag-EM.
Så, varför denna saktfärdighet?
Vidare, varför hanterar man en viktig fråga så här oprofessionellt? Här har squashförbundet en gyllene möjlighet att sälja in ett stort evenemang till hugade spekulanter. Och så hanteras det hela som om ett gäng tredjeklassare ska åka på skolresa...
Det känns - milt uttryckt - långtifrån bra.

Nu är det mycket möjligt att det verkligen gjorts allvarliga försök att hitta dräktsponsorer. Samt att dessa försök varit fruktlösa vilket lett till att man nu desperat greppar efter halmstrån. Det kan mycket väl vara fallet.
Men då uppkommer genast en annan fråga: Varför har förbundet i så fall inte sökt hjälp på ett mycket tidigare stadium? Mig veterligt finns det flera f d professionella squashspelare som under sin aktiva karriär var mycket duktiga på sponsorbiten.
Fredrik Johnson, Jan-Ulf Söderberg och Anders Thorén är några som säkert skulle kunnat komma med tips. Och kanske även bidragit med en arbetsinsats, om än i utbyte mot en provision. Vilket det hela kunde varit värt för en snabb, smidig och fungerande lösning.
Sedan finns det ju också personer och firmor som jobbar med sponsorfrågor som sitt leverbröd. Kanske hade en sådan affär kostat mer än det smakar. Men det hade garanterat hanterats professionellt.

Måhända är allt planerat som en enda stor PR-grej. Kanske är det tänkt att spelarna ska komma ut på banan i en kroppsmålad landslagsdräkt.

Vilken sedan presenteras som det allra senaste supermaterialet, så tunt att kroppen aldrig störs det minsta i något rörelsemoment.

Jag är bara rädd för att squashpubliken inte kommer vara lika godtrogen som sin sagas motsvarighet. Antagligen synas en sådan bluff noggrant, kanske mer ingående än vissa av spelarna själva önskar...


Keep on squashin´

  Mikael Dunder,krönikör
 

 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2009

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768