Högtidsstund i vargariket

Påsktiden har en speciell plats i värmlänningarnas hjärta. Man får umgås med nära och kära, men också känna gemenskap med gamla invanda traditioner. Den här tiden på året förenas gammal som ung i en stark samhörighet som inte känner några gränser. Och det gemensamma kittet stavas idrott, närmare bestämt ishockey.

Värmlänningen har sedan länge lärt sig att förknippa påsken med Färjestad och ishockeyns SM-slutspel. En koppling som inte har det minsta med samhällets växande sekularisering att göra.
Snarare visar det på vårt starka behov av samhörighet och traditioner. Ett behov som tycks växa sig allt större i takt med att kyrkans inflytande minskar i betydelse. Utan att bli långrandig kan man konstatera att människan tycks behöva gemensamma värderingar att samlas kring. Att dessa sedan skiftar i takt med tidens gång känns bara naturligt.

För värmlänningen har Färjestad kommit att symbolisera stolthet, framgång och tradition. Något som framträder extra starkt just kring påsken när medaljerna ska fördelas.
Då har vi lärt oss att Färjestad vaknar till liv och sprider extra strålglans över solstaden Karlstad. Vi har också lärt oss att detta är tiden när s k "experter" i medierna berättar vilka som egentligen är de stora stjärnorna. Namn som "Linkan" och "Challe" brukar vara vanligt förekommande. Namn som sällan eller aldrig förekommer när det är dags att fördela SM-medaljerna...
Nu är inte det här något större problem för oss värmlänningar. Vi tycker mest det är roande att de bästa aldrig återfinns bland de bästa, om ni förstår hur jag menar. Nej, för oss duger ordinära namn som Nordström, Jönsson och Wallin gott och väl.

Nu undrar ni säkert vad Färjestads framgångar på is har att göra med sporten squash? Jo, jag menar att vi har mycket att lära från Färjstads organisation. Den som lagt grunden till att laget återfinns i toppen år efter år.
Givetvis kan man hävda att det inte går att jämföra en mångmiljonindustri som ishockey med den lilla puttesporten squash. Det håller jag med om. Ishockey och squash spelar inte i samma divisioner för att tala idrottsspråk.
Det man däremot kan - och bör göra - är att studera vad Färjestad bygger sina framgångar på. Sedan tar man de bitar som känns relevanta och överför till sin egen verklighet, utifrån sina egna förutsättningar.

Så vad utmärker då Färjestads framgångskoncept? Enligt mig är det främst följande faktorer:

1) En stark folklig förankring. Det har man åstadkommit genom en medveten satsning på unga, lokala förmågor från hela länet.
Med spelare från småorter som Arvika, Kil, Munkfors m.m. skapar man engagemang i hela Värmland. Det är viktigt för sponsorpengar, publik-och mediaintresse samt varumärket Färjestad.
Givetvis bör squashklubbarna också satsa på att producera unga, lokala förmågor. Med stöd av squashförbundet i form av utbildningar, organisationsstruktur och nationella insatser (läger, tävlingar etc). Detta är helt avgörande för squashens framtida överlevnad i Sverige.

2) Framtidssatsningar. För att hela tiden ligga i framkant satsar Färjestad mycket pengar på projekt som utvecklar klubben. Man var först med att bygga en egen ny arena, vilket genererat högre publikintäkter, hyresintäkter från olika evenemang och ökad kringförsäljning.
Lägg till detta en ny träningshall, nytt gym och ett medicinskt idrotts -center. Dessutom har man anställt en person som jobbar med videogranskning av motståndarlag och egna spelare för att öka prestationsförmågan. Inget lämnas åt slumpen. Det här ger spelarna möjlighet att fokusera på det man är bra på - att spela ishockey.
Ja ja, bara vi hade pengar så... Visst kostar det här mycket pengar. Men låt oss fokusera på saker vi kan göra utifrån våra begränsade resurser. Hur mycket kostar det att videofilma sig själv (eller en motståndare) och sedan analysera materialet i lugn och ro? Och visst finns det säkert någon medicinsk kompetens (t ex sjukgymnast) i eller nära klubben som kan engageras lite mer? Kanske en kurs i skadeförebyggande träning eller akut behandling om olyckan skulle vara framme?
Och varför inte ett samarbete med något lokalt gym att serielaget får träna till rabatterat pris vid låg beläggning? Jag tror man kan göra en hel del med små medel också.

3) Engagerar tidigare spelare. Det här är en mycket viktig del i framgångssagan Färjestad. Genom att tillvarata kunskapen och erfarenheten från dessa personer skapar man kontinuitet och stabilitet. Sedan stärker man också klubbkänslan vilket också är betydelsefullt. Inte för inte talar man om "familjen" Färjestad.
Här tycker jag squashen har otroligt mycket att lära. Vart tar egentligen alla gamla spelare vägen? Visst kan man ha förståelse för att alla inte vill eller orkar engagera sig (familj, jobb, andra intressen etc).
Men vi borde kunna locka betydligt fler att engagera sig än vad fallet är idag. Kanske ligger en del av sanningen i att vi glömmer bort att fråga dessa personer? Eller att vi avstår för att vi tror oss veta att svaret ändå blir nej.

Min poäng med den här jämförelsen är att försöka visa att vi kan åstadkomma en hel del bara vi lägger manken till. Och att det lönar sig

att tänka framåt. I dagens läge står svensk squash mycket och stampar på samma fläck. Sedan flera år. Men det går att förändra den situationen, om vi vill, vågar och satsar.
För att vara bäst gäller det att ligga före sin konkurrenter - på olika plan. Det vet Färjestad och därför är man svenska mästare än en gång.


Keep on squashin´

  Mikael Dunder,krönikör
 

 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2009

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768