Hur "keen" är du?
Hemkommen från Case Swedish Open i Linköping kan jag konstatera två saker: Tillståndet för svensk elitsquash är illa. Mycket illa, om vi ska vara ärliga. Samtidigt finns det en ilska och en vilja bland både gräsrötter och elit att göra något åt saken.

Att saker och ting har gått så fel i toppskiktet har säkerligen flera orsaker. Jag ska kort uppehålla mig vid några faktorer som jag tror haft stor inverkan på utvecklingen.
Absolut viktigast är den misslyckade rekryteringen. Ett faktum som illustreras tydligt av att många aktörer i vårt seriespel är samma spelare som deltog för 15-20 år sedan.
Missförstå mig nu inte. Jag missunnar ingen att hålla på med något som man verkligen älskar och brinner för. Dessa inspirationskällor behövs i överflöd - vilket jag återkommer till längre fram. Dock blir det fel när man fortfarande återfinner samma spelare på en hög nivå. Då är det snarast ett svaghetstecken.

Den svaga rekryteringen har medfört att vi inte kunnat producera någon Topp-20 spelare. Vilket i sin tur inneburit ett minimalt intresse från både media och sponsorer. Media vill givetvis skildra framgång, samt i viss mån misslyckanden och fiasko.
Det senare kräver dock ofta att föremålet i fråga tidigare uppnått framgång så man kan göra jämförelser. Nu har inget av dessa scenarion varit aktuella för squashen.
Mediaexponering attraherar sponsorer som möjliggör satsningar på heltid för motiverade spelare. Men sponsorer vill synas i positiva sammanhang, eller förknippas med färgstarka personligheter. Och är framgångarna obefintliga får man i stället inrikta sig på den andra fåran. Men squash-sverige dräller inte direkt av personligheter á la Clüft, Ferry eller McEnroe...

När motgångarna staplas på varandra är det lätt att misströsta och bli passiv. Det blir en förlamande stämning som gör att nödvändiga insatser och förändringar dröjer. Och så fortsätter den negativa spiralen ännu ett varv...
Därför är det skönt kunna konstatera att det finns ett missnöje ute i squash-sverige. Ett missnöje som kan bli den urkraft vilken leder oss bort från ökenvandringen och in på en muntrare resa. Det handlar om passionerade spelare och ledare som brinner för squashen och har idéer om hur den negativa spiralen ska brytas.
Med ett sådant engagemang kan det inte gå fel. Eller, som engelsmännen säger, "when there´s a will, there´s a way".

Själv hamnade jag i en intressant diskussion i frukostmatsalen på spelarhotellet. Där avhandlades bl a våra svenska juniorer och deras framtida potential.
Tyvärr var det ingen vidare ljus bild som målades upp. Viljan att satsa på squashen verkade vara ljum och framför allt saknades det engagemang. Var finns den där unga killen eller tjejen som brinner för sin sport? Den där spelaren som kommer ut från banan kastande sitt racket och med ett åskmoln stadigt förankrat över huvudet!
En person vars hela tillvaro kretsar kring squashen och som lever för att bli nummer 1. Kort och gott, en person som är "keen" för squashen.

För det kan väl inte vara så att passionen för squash har dött ut bland ungdomen? Och att man bara bryr sig om mobiler, datorer och att "softa" med kompisarna. Det vägrar jag tro på!
I en tid när så många unga desperat söker efter bekräftelse och något som gör att man sticker ut från mängden erbjuder idrotten stora möjligheter. Där kan ju unga bli "någon" och skaffa sig en identitet som

leder till respekt. Ni vet, det där modeordet som tycks vara ett heligt mantra för ungdomen.
Så, idrotten kan mycket väl vara en väg till både ära och berömmelse. Och är man ändå inne på sådana tankebanor borde squash definitivt vara ett givet alternativ. Konkurrensen är ju inte direkt mördande, åtminstone när det gäller Sverige...


Keep on squashin´

  Mikael Dunder,krönikör
 

 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2009

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768