Kontrasternas Case

Så är då festen över för den här gången. Visserligen med en något rumphuggen finaldag tack vare Karim Darwish skada, men ändå en högtidsstund för alla squashfans. Och att intresset för squash är växande behövde ingen betvivla som besökte den välfyllda Sporthallen i Linköping under Case Swedish Open.

Höjdpunkten för oss som var där - och något att gräma sig över för de som stannade hemma - var givetvis herrklassens helengelska semifinal. Nick Matthew och James Willstrop bjöd upp till en härligt underhållande och nagelbitande tillställning över fem tuffa game. Matchen avgjordes först i det femte gamets sista skälvande dueller - och det var Matthew som till slut drog längsta strået.

Av många hålls denna match som en de bästa någonsin på svensk mark. Och jag kan bara instämma i hyllningskören. Matchen hade allt som en idrottsälskare kan önska sig; kamp, spänning, en nästan "omöjlig" comeback och kasten mellan hopp och förtvivlan beroende på var ens sympatier låg. Lägg därtill en seger av "underdog" Matthew och euforin är närmast fullständig för oss squashfans.

Den här gången nådde alltså Nick Matthew "ända in i kaklet", även fast det blev finalseger på walkover. Kanske är det ödets ironi som gjorde att det var just Karim Darwish som fick se sig besegrad?
Den minnesgode kommer säkert ihåg att egyptiern vann Swedish Open 2004 efter att ha finalbesegrat just Nick Matthew. Fler likheter med årets turnering: Matthew och Willstrop möttes i semi även den gången. Samma utfall, men siffrorna stannade vid 3-1 i en för övrigt underbar match, vill jag minnas.

Det mest förtjusande med en tävling av den här digniteten är annars den avslappnade atmosfären utanför banan. Här blandas välbetalda toppspelare med glada amatörer på ett sätt som saknar motstycke i de flesta idrotter. Kanske ett tecken på att squashen ännu inte slagit igenom bland de breda folklagren?
För visst skulle det kännas otänkbart att komma in i frukostsalen på hotellet och finna Zlatan sittande vid bordet bredvid? Och dessutom kunna gå fram till honom och byta några ord...
Det här ger squashen en härlig charm och bidrar till bilden av en ännu oförstörd idrott uti kommersialismens förlovade tidevarv.

Men det finns en baksida av myntet. Det fick jag klart för mig efter att ha diskuterat proffsliv med en av småspelarna på touren.
Bilden han förmedlade handlade rätt lite om storslagna matcher på glasbanor inför fullsatta läktare. Eller välfyllda kuvert med prispengar heller för den delen.
Nej, här bestod vardagen av kuskande till små tävlingar i segmentet 3 - 6 000 dollar. Och då snackar vi inte segrarens arvode utan hela tävlingens prissumma. Det här är givetvis inget man blir rik på.
Så inkomsterna fick plussas på med seriespel i diverse ligor, squashinstruktioner m.m. Allt i syfte att möjliggöra spelarens dröm att få syssla med det roligaste han visste - att spela squash.

Nu är han långtifrån ensam om att befinna sig i den här situationen. För många spelare stannar hoppet om en squashkarriär endast vid en dröm

och man blir en liten bricka i grundfundamentet som utgör proffstouren. Och så måste verkligheten se ut.
För i ett sammanhang som bygger på vinnare och förlorare kan inte alla bli framgångsrika. Det är givet. Jo, förresten, det finns ett undantag som bekräftar regeln. Har du nånsin hört talas om en pokerspelare som går back...?

Keep on squashin´

  Mikael Dunder,krönikör
 

 


 

Kommentera krönikan här                              Åter till huvudsidan nyheter

Läs tidigare krönikor från 2009

Läs tidigare krönikor från 2008

© Karlstad Squashklubb 2009

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768