1. De första åren
 

Karlstad Squashklubb (KSK) bildades redan 1974.
Detta skedde i samband med byggandet av en ny hall för squash och tennis ute på området Våxnäs
i Karlstad. Dess namn blev Blå Hallen.

Intresset för den nya sporten squash var stort även i Karlstad och blott en månad efter den nya hallens invigning den 16 april 1974, hade klubben fått ihop 56 medlemmar. Mot slutet av samma månad hade antalet växt till den  imponerande siffran 75 medlemmar!

Historik

1. De första åren
2. Tävlingarna
3. Seriespelet
4. Arrangemangen
5. Klubbstyrelsen

De medlemssiffrorna har föreningen inte lyckats nå upp till under åren därefter i klubbens historia. Trots att både styrelser och eldsjälar lagt ner ett stort arbete har medlemsantalet sällan överstigit 50 personer. Karlstad Squashklubbs förste ordförande hette Lars-Olof Nilsson och kom ursprungligen från Linköping. Rätt snart efter bildandet så började KSK att skicka deltagare till tävlingar utanför Värmlands gränser.  Förste spelare från KSK att vinna en tävlingsmatch blev Anders Risling vilket skedde i augusti 1974. Han förlorade emellertid nästa match i tävlingen, som för övrigt vanns av kommande svenske världsstjärnan Lars Kvant.

Kvant kom även till Blå Hallen i oktober samma år för uppvisningsspel mot bl a dåvarande världstvåan på amatörlistan, Ali Aziz från Egypten. Med på uppvisningen fanns också Barry O’Connor, juniorvärldsmästare samt Leif Leiner från Sverige.
I september 1977 fick Blå Hallen ta emot ännu finare besök. Då bjöds det på uppvisningsspel mellan dåvarande världstvåan Mohibullah Khan och världstrean Quamar Zaman.

Därefter har det varit tunnsått med uppvisningar i squashsammanhang. I mitten av 1980-talet fick hallen dock besök av dåvarande sverigeettan Jan-Ulf Söderberg. Jan-Ulf var vid den här tiden riktigt het efter att bl a ha avancerat till semifinal i stortävlingen French Open samma år.
Detta var en stor sensation och också välbehövlig framgång för Sverige då tidigare fixstjärnan Lars Kvant hade börjat trappa ner på tävlandet.
Anledningen till det celebra besöket tål också att nämnas: eldsjälen Sven-Olof Krohn hade genomfört en juniorsatsning bland skolungdomar och därigenom hade vi vunnit en tävling hos Svenska squashförbundet. Förstapriset var just uppvisningsspel av herr Söderberg.

Sven-Olof Krohn ansvarade under flera år för juniorträningen i KSK och gjorde där en ovärderlig insats. Hans arbete ledde till en ständigt ökad tillströmning av juniorer under många år.
Utan ideella krafter som Sven-Olof skulle den svenska idrottsrörelsen stå sig slätt!

Åter till sidans topp

 

2. Tävlingarna

Lokala arrangemang
Genom åren har Karlstad Squashklubb varit med och arrangerat en hel del tävlingar. Dessa har varit av både mindre och större omfattning och det har rört sig om både interna klubbtävlingar och öppna arrangemang.

NWT-cupen
Till den senare kategorin hörde NWT-cupen. Tävlingen var, som namnet antyder, ett samarrangemang med den stora länstidningen och kom att växa till en stor happening i squashsammanhang här i Värmland.
Det fanns flera klasser vilket gjorde att både licensierade spelare och vanliga motionärer kunde delta. Man spelade på sin egen nivå men fick också chansen att se hur de stora spelarna hanterade racketen.
NWT-cupen var under några år på 1970-talet och i början av 80-talet en av de stora begivenheterna på squashfronten i Karlstad. Så småningom verkar intresset ha falnat både bland spelare och arrangörer och därmed rann arrangemanget ut i sanden.

Karlstad Squashklubb har firat stora framgångar i NWT-cupen. Bland de spelare som utmärkt sig finns t ex Christer Johansson, som vunnit hela tre gånger. Bosse Wendemo tillhör också skaran av klubbspelare som har lyckats vinna den åtråvärda titeln.
Nu ska man inte förledas tro att den här tävlingen enbart var en intern uppgörelse för KSK:s spelare. Nej, med tiden visade även Karlskoga att man ville vara med och leka. Och det gjorde man så framgångsrikt att  det stundtals kunde ha handlat om ett internt klubbmästerskap.
Här kan nämnas duktiga spelare som Arne Grenemo, Anders Jansson och Roger Öhman.

Klubbmästerskapet 
Klubbmästerskapet är kanske den mest prestigefyllda av alla tävlingar som riktar sig till föreningens medlemmar. Blir man klubbmästare så är man ju de facto bäst i klubben.
Genom åren har många känt sig kallade, men det är endast ett mindre antal som fått smaka segerns sötma. När man ska uppmärksamma de stora mästarna i dessa sammanhang så går det inte att undgå att hylla den störste av klubbens spelare genom alla tider - Jonas Wahlberg.
Jonas har vunnit det åtråvärda vandringspriset som KM-pokalen utgör åtminstone tre gånger. Då ska man ha i åtanke att det krävs tre vinster i rad för att erövra vandringspriset för alltid.

Totalt har det blivit dryga tiotalet segrar i klubbmästerskapet för Jonas och de har ofta skett i överlägsen stil. Genom åren har det endast blivit två överraskande förluster för den suveräne mästaren: den ena gången var det Christer Johansson som med sin stora rutin och perfekt utförda taktik lyckades betvinga den då tonårige Jonas.
Det andra tillfället var enda gången som Mikael Dunder lyckades vinna en KM-final över Jonas. Oddsen för att göra detta just då hade aldrig varit bättre eftersom Jonas hade jobbat väldigt hårt strax innan KM:et.  Så när näsblodet droppade i gamepauserna såg Mikael sin chans och la in en högre växel och seglade ifrån till en 3-1 seger.

Vid sidan av Jonas Wahlberg är Christer Johansson den som vunnit KM flest gånger. Christer har lyckats få till tre inteckningar i pokalen.
Sedan finns det de som lyckats vinna klubbmästerskapet både en och två gånger. Något som förvånar en del är att de utländska spelarinslag som representerat KSK genom åren inte visat framfötterna mer i dessa sammanhang.
Det är faktiskt bara två spelare ur den kategorin som lyckats vinna KM. Först ut var den irländske juniorlandslagsmannen Ian Holden, som vann över Bo Wendemo i en stentuff final 1982. Sedan lyckades även Marco Gil vinna finalen år 2007, där han för övrigt mötte danskt motstånd i form av Christian Branth.

Lucia cup
En mycket uppskattad klubbtävling som blivit något av en tradition är den årligen återkommande Lucia cup. Här möts licensierade spelare och motionärer på lika villkor eftersom man använder ett handikappsystem.
Detta har utformats så att motionärerna startar varje game i ledning med ett visst antal poäng. Lägg till detta att matcherna avgörs i bäst av tre game till nio, med poäng på varje boll.
Därmed ökar chanserna för sensationer rätt rejält. Mer än en licensierad spelare har också fått bita i det sura äpplet och sett segerchanserna gå upp i rök. Desto mer uppskattad har tävlingen varit bland motionärerna som här fått chansen att besegra de vanliga favoriterna.
Seden säger också att KSK bjuder deltagarna på glögg och pepparkakor vid denna tävling. Något som också bidragit till Lucia cups popularitet.

Nationella tävlingar  
KSK har haft svårt få till den riktiga fullträffen i tävlingssammanhang. Man kan dock inte undvika att nämna släkten Wahlberg, där storebror Jonas och systern Johanna har nått fina framgångar, dock oftast i andra klubbfärger.

Under de säsonger som Jonas representerat Karlstads färger har han alltid varit en av de stora förgrundsfigurerna i tävlingshänseende. Redan i tidiga år kom Jonas att göra avtryck på regional nivå, då han blev distriktsmästare som tonåring. Han har sedan dess vunnit ett flertal tävlingar på nivån strax under eliten.
I de stora sammanhangen - SM - har det som bäst blivit kvartsfinal för Jonas Wahlberg.
Johanna, syster till Jonas, har också utmärkt sig på nationell nivå och gjort bättre resultat än sin bror. Johanna har tyvärr lidit av svagt Johanna (klicka på bilden för mer info) Jonas (klicka på bilden för mer info)
motstånd i klubbsammanhang. Kvinnorna i Karlstad Squashklubb har ju tyvärr aldrig utgjort någon större representation totalt sett.

Johanna har nått de största framgångarna genom att bli individuell svensk mästarinna, dock inte representerande Karlstad. Hon har också provat på den internationella toppsquashen genom att delta i den kvinnliga proffstouren. Jonas å sin sida har fått nöja sig med ett antal SM-medaljer i lagsammanhang, då representerande Carlskrona SC.

Bägge har varit högt rankade på den svenska rankinglistan – Johanna så högt upp som tvåa på damsidan medan Jonas varit rankad som nr. 13 bland herrarna.

När det gäller segrar i tävlingar utanför klubbens gränser så har flera av våra spelare visat framfötterna i distriktsmästerskapen. Först att erövra denna titel blev Bengt Hansson. Han har senare följts av spelare som Jonas Wahlberg, Mats Johansson och Mikael Dunder.
 

Åter till sidans topp
 

3. Seriespelet
I det nationella seriespelet har KSK ofta hållit till ett par nivåer under den absoluta toppen. Klubben har mestadels fått husera i division III Mellersta och under senare år även division II Södra. Dessa serier har KSK vunnit ett antal gånger.

När Karlstad började delta i seriespel var en av höjdpunkterna mötena med Karlskoga SK. Rivaliteten mellan dessa båda klubbar var stor och prestigen alltid satt i högsätet. Det gällde att vinna dessa derbyn – nästan till vilket pris som helst… 
Ofta avgjordes de heta matcherna mellan de båda lagen genom små förskjutningar i laguppställningarna, t ex att något lag värvat en ny spelare.

Det var ränksmideri på högsta nivå som gällde. Helst skulle man mörka eventuella nyförvärv ända tills det var dags för matchen med stort ”M”. Då skulle bomben slå ner med full kraft!
På det här viset kunde initiativet svänga åt än den ena, än den andra klubbens fördel.

Sålunda chockade Karlskoga rivalen Karlstad vid ett tillfälle genom att presentera en avdankad hockeyspelare från Sundsvall som trumfkort. Arne Grenemo var namnet och än idag sänder detta rysningar långt in i märgen på Karlstad SK:s seriespelare. Arne visade sig nämligen vara en alldeles eminent squashspelare och vann sina matcher rätt överlägset. Han placerades som etta i laget (varje lag bestod av fyra spelare), varpå övriga spelare flyttades ner ett hack.

Plötsligt fann Karlstad att det som tidigare varit jämna matcher på varje nivå nu blivit fördel Karlskoga. Här gällde det att kvickt komma med ett motdrag. Räddningen kom från de brittiska öarna i form av en bohemisk fotograf, vid namn Kit von Zweigbergk. Han uppsökte Blå Hallen för att få lite sparring och blev snabbt enrollerad i klubbens serielag.

Christer Johansson, som då spelade i serielaget, minns det första mötet med Kit: - Jag blev ofta inringd från hallen för att sparra med diverse besökare. Många höll tyvärr ganska låg standard och det kändes inget vidare att spela på den nivån.
Därför hade jag inga större förväntningar när de ringde och berättade om en engelsman som ville spela. Hur som helst åkte jag ner och bytte om. På väg mot banorna hörde jag sedan ett ljud som etsade sig fast i min hjärna.

Det lät nästan som pistolskott från en av banorna – katchong, katchong, katchong. När jag sedan tittade in på banan stod engelsmannen – Kit – och pumpade stenhårda forehandslag med vänsterarmen. Alla bollar satt klistrade ett par centimeter ovanför röret och plåten.
Jag minns att jag tänkte att det här kommer att bli svettigt…

Svettigt blev det också för Karlskoga nästa gång lagen möttes i serien. Redan på inbollningen syntes bekymrade miner hos karlskogaspelarna när Kit slog allt – drives, volleys, boastar – stenhårt strax ovanför röret. Matchen blev sedan mest en formsak med stenhårda slag haglande över motståndaren tills domaren förkunnade ten and out!

Ordningen mellan lagen var återställd…

Nu är inte Kit den enda utlänning som spelat för Karlstad genom åren. Under en säsong spelade en duktig irländsk juniorlandslagsman i laget.
Hans namn var Ian Holden och sejouren i KSK blev tyvärr bara ettårig då han genomförde en utbildning vid pappersbruket Billerud.

Rauf Honarmand värvades från Karlskoga (!) under slutet av 1980-talet. Han hade tränat under  Abbas Khan, kusin till dåvarande megastjärnan Jahangir Khan hemma i Dubai. Rauf var en bidragande orsak till att KSK lyckades ta steget upp i den högsta serien säsongen 1988/89.
Han spelade med klubben under ett flertal säsonger.

Kanadensaren Vince Byrne är en annan spelare som likt irländaren Ian kommit till Sverige genom jobb och utbildning. I Vince fall handlade det om ett jobb hos  Kvaerner. Han hade tidigare spelat en hel del squash på Nya Zeeland och även tillägnat sig tränarkunskap, vilket passade KSK som handen i handsken.
Då Vince visade sig vara en tekniskt skicklig spelare kom han snabbt att ta en plats i serielaget. Vince var här en av lagets mer stabila spelare under tiden som han stannade i Karlstad. Totalt kom det att bli 2-3 säsonger för den sympatiske kanadensaren.
 

Vince Byrne iklädd en
av lagets serietröjor

Som framkommit tidigare har Karlstad inte haft några större framgångar i seriespelet. Detta trots att man prövat lyckan i flera olika serier och placerats i varierande regioner.

Genom åren har KSK funnits med i Mellansvenska, Mellersta, Västra, Södra och nu senast Norra serieregionen. Undantaget kom säsongen 1989/90 när Karlstad Squashklubb för första – och hittills enda gången – gjorde ett gästspel i den högsta serien. En svag trupp i det här sammanhanget och oerfarna spelare bidrog till att laget hamnade sist och degraderades. Sedan dess har Elitserien stannat vid en dröm.

Dock har Karlstad vid ett tillfälle återigen kvalat upp till högsta serien. Kvalet avgjordes som ett cupspel och Karlstad lyckades besegra Östersund i kvartsfinalen med 4 – 0, men förlorade sedan nästa omgång mot Skellefteå.

Idag återfinns KSK i division 1 Norra, den näst högsta serien i det nationella seriespelet.


Åter till sidans topp
 

4. Arrangemangen
Den största framgången för Karlstad Squashklubb alla kategorier torde annars vara arrangemanget av individuella SM 1986. KSK fick här rycka in som arrangör med relativt kort varsel, eftersom ingen annan klubb orkade eller ville ta hand om arrangemanget.

Styrelsen diskuterade fram och tillbaka huruvida klubben skulle mäkta med ett arrangemang av den här storleken. Beslutet blev ändå positivt till slut och nu började ett stort hästjobb bland föreningens medlemmar.
Sponsorer skulle ordnas, affischer och inbjudningar skulle tas fram och skickas ut till alla klubbar. En bankett skulle fixas - och underhållning på det givetvis!

Arbetsgrupper med olika inriktning sattes samman. En skulle sköta alla transporter av spelarna och det arbetet föll på några av klubbens yngre förmågor. Alla förarna hade körkort, men nog var det en och annan av de transporterade spelarna som vacklade in på hallen med en lätt glasartad blick i ansiktet... Men allt flöt bra och inga incidenter rapporterades från Karlstads gator och torg.
Det mest glädjande med arrangemanget var att så många av klubbens medlemmar ställde upp och hjälpte till. Allt ifrån de som tog hand om städning av banor, via matlaget som fixade luncher och de som skötte om domarschemat. Det senare ofta en tung bit i tävlingssammanhang.

Klubben hade t o m en egen pressavdelning i samband med SM-tävlingarna. Den ansvarige - som för övrigt själv var journalist - brukade gå omkring och fälla lite sarkastiska kommentarer om storstadspressens ovilja att bevaka några idrottsarrangemang ute på landsbygden.
Och de större tidningarnas bevakning av SM:et var mycket riktigt också minimal. Men i stället
gjorde de lokala tidningarna ett desto bättre

jobb på den punkten.

SM-vinnaren Fredrik Johnsson

   
När sedan TV lovade att sända ett sammandrag från herrfinalen på fem minuter, ja då var lyckan i det närmaste fullständig. För på den här tiden handlade allt om att man som arrangör skulle synas i TV.
Vår presschef var dock en luttrad man och konstaterade krasst: - Nu är det bara att hoppas att Ingemar Stenmarks pjäxor inte försvinner på någon flyplats...
Han visste att prioriteringen hos en nyhetsredaktion kan ta sig de mest underliga uttryck. Men finaldagen kom och eftersom inga pjäxor hade försvunnit så fick KSK sina 5 minuter i rampljuset.

Så långt arbetet bakom kulisserna. Men hur utföll då det viktigaste av allt - själva tävlingarna? Jodå, de höll allmänt sett en hög standard och innehöll dessutom det som en arrangör alltid drömmer om, nämligen en rejäl skräll.
Vid den här tiden regerade Jan-Ulf Söderberg den svenska squashtronen och det var få som såg någon rejäl utmanare i detta SM. Detta då den riktigt store utmanaren Lars Kvant hade valt att lägga allt mer fokus på karriären i Tyskland och därför inte fanns på plats.
Allt var upplagt för Jan-Ulfs tredje SM-titel på fyra år. Två spelare ville dock annorlunda och såg till att SM år 1986 kom att få ett annat utfall.

I semifinalen ställdes Jan-Ulf mot träningspartnern Jonas Görnerup som aldrig hade slagit kompisen på tävling. Matchen som följde blev en av de bästa som utspelats i ett SM.
Jonas som var stärkt av några bra resultat från den tyska ligan - där han b la slagit topp-10 spelare - visade redan från början att detta skulle bli en match utöver det vanliga. Genom att excellera i Jan-Ulfs spelstil med mycket volley och stoppbollar gav Jonas publiken valuta för pengarna.
När matchen gick till ett femte och avgörande game var stämningen så tät att det kunde ha handlat om en detektivroman.
Den stora frågan alla ställde sig var om Jonas Görnerup skulle palla för trycket, eller om den mentalt starke Jan-Ulf Söderberg skulle segra?
Svaret blev något överraskande att Jan-Ulf vek ner sig och Jonas tog en mycket välförtjänt finalplats.

Där ställdes han mot en hungrig Fredrik Johnsson som såg sin chans att vinna sina drömmars mål - ett SM-guld. Finalen kom dock att bli något av ett antiklimax då Jonas en bit in i matchen kände av en skada som troligen uppstått i matchen mot Jan-Ulf.
Jonas tvingades bryta finalen och segern gick därmed till en mycket glad Fredrik Johnsson som här inledde sin stora tid inom svensk squash. Med tiden kom det totalt att bli hela sex seniorguld, vilket gör Fredrik till en av de största någonsin inom den svenska squashen.
Den mentala styrkan och fokuseringen har alltid varit två av hörnpelarna i den sympatiske östgötens arsenal. Och kanske hade Fredrik preparerat sig själv med den rätta motivationen inför den historiska SM-vinsten i  Karlstad. Han hade nämligen passat på att beställa en ny stereo innan tävlingen började. Hur var det nu - hungriga vargar jagar bäst...
Idag ståtar Daniel Forslund med flest segrar i SM. Han har totalt vunnit nio guld genom åren och det är svårt att se någon kunna komma ikapp.

På damsidan var det inte lika spännande. Storfavoriten Lena Fridén tog en väntad seger genom att besegra Tina Dahl i finalen. Det var Lenas  tredje SM-guld i karriären.

Tävlingen kom att bli en stor framgång för klubben, med nöjda spelare, bra matcher och stor uppmärksamhet i media.

 

Åter till sidans topp

5. Klubbens styrelse
Idag består Karlstad Squashklubbs styrelse av följande personer: Ordförande - Anders Johansson, sekreterare – Lars-Gunnar Olsson, kassör - Mikael Dunder, ledamöter – Andreas Johansson och Joachim Nilsson.

© Karlstad Squashklubb 2007

Kontakta Webmaster
 

Sidan är optimerad för visning i upplösningen 1024 X 768